Glen or Glenda - typ världens mest bisarra film

Den såg vi igår. Det är klart att filmen är bisarr, det är ju en Ed Wood-film - men även med hans mått mätt är den absurd!

Filmen börjar med att Bela Lugosi sitter i en mystisk källare med bokhyllor och skelett på väggen och pratar mystiskt och skräckfilms-aktigt om... ja... vadå? Ödet? Skräck? Att vi är som marionetter, där ödet drar i trådarna? Det är lite oklart. Sen pysslar han med några provrör och E-kolvar vid en bänk.

Efter detta blir filmen ganska normal ett tag. Vi introduceras för ämnet trans-personer, som väl knappast var sett med särskilt blida ögon 1953 när filmen gjordes. Det förklaras att naturen ju visst gör misstag ibland, som vi normalt sett inte ser några problem att rätta till via medicinsk vetenskap. Samt att folk alltid varit rädda för sånt som helt enkelt är nytt och ovant (illustrerad med röster som säger "Om Gud hade velat att vi skulle flyga hade han gett oss vingar!" och "Om Gud hade velat att vi skulle köra runt på en motorväg hade han gett oss hjul!") - men det är ju bara fånigt. Speaker-rösten etablerar att det finns transsexuella män såväl som kvinnor och det är inget fel i att såna ska få göra könskorrigering. Kort sagt, efter introduktionen med mystiska Bela så blir det nån sorts normal (och för sin tid otroligt radikal) dokumentär ett tag.

Sen hoppar vi över till en ramhandling bestående av en polis som upptäckt ett självmord - en transkvinna som upprepade gånger arresterats (!) för att ha klätt sej i fel köns kläder har till slut tagit livet av sej. Polisen upptäcker tydligen såna fall då och då, och för att reda ut vad det egentligen handlar om söker han upp en psykiater. I det universum den här filmen utspelar sej i verkar det helt enormt vanligt att vara trans på ett eller annat sätt, psykiatern nämner att han själv gjort sju könsbyten men många av hans kollegor har gjort hundratals var. Och utöver dom som faktiskt vill genomgå könskorrigering så har vi då alla transvestiter som inte vill eller behöver detta (det antyds att den förra gruppen kunde vara mindre och den senare större om samhället var mer tolerant).

Psykiatern berättar nu om Glen/Glenda (spelad av Ed Wood själv, som var periodvis transvestit i verkligheten). Glen är en vanlig hetero man, vanlig förutom att han har ett behov av att ibland klä sej i kvinnokläder. Nu förklarar speakerrösten att kvinnokläder rent objektivt är bättre än manskläder, vi får veta att kvinnokläder faktiskt är mjukare och bekvämare, punkt slut. (Mans-hattar sägs t ex förstöra blodcirkulationen till hårbotten och orsaka skallighet, vilket kvinno-hattar inte gör.) Detta påstående är liksom helt malplacerat i filmen och stämmer inte direkt med resten... Jag menar, hur förklarar man då transmän (som nämns ett par gånger i filmen, även om det inte fokuseras på dom)? Hur förklarar man då att inte samtliga män är transvestiter, utan att det ändå är en minoritet? Skitkonstigt. Men sen blir det återigen en ganska normal film, dock spelfilm istället för dokumentär... Det handlar om Glen och hans ångest över att fästmön Barbara inte känner till att han ibland är Glenda, han vet att hon har rätt att veta sånt och att han inte borde ha hemligheter för henne, men det är så svårt.
Glens ångest leder honom plötsligt in i en sorts psykedelisk mardröm. Han ser en djävul som dansar omkring, han ser en lesbisk S&M-scen (???? ska den liksom symbolisera "perversioner" i största allmänhet????), han ser både kvinnor och män som hånfullt pekar finger åt honom, allt till vildsint karnevals-musik. Bela Lugosi kommer in igen och pratar mystiskt och skräckfilms-aktigt om "den stora gröna draken, som äter hundvalps-svansar och feta sniglar". Vi ser också Bela liksom trolla fram och trolla bort män respektive kvinnor. Till slut förvandlas Glen till Glenda i sin hallucination, och sen blir allt lugnt.

Glen berättar till slut för Barbara, och hon accepterar honom som han är. Slutet gott, allting gott.

Tillbaks till psykiatern och polisen. Psykiatern förklarar att det kan ha olika orsaker varför man blir trans, det kan ligga i barndomen och relationen till föräldrarna, eller bero på hormoner. Vissa behöver opereras, andra inte. I Glens fall så hade han ett starkt behov av "den perfekta kvinnan" efter att ha växt upp med en känslokall mor, men när han väl gift sej med underbara Barbara så försvann så småningom transvestismen. Psykiatern berättar dock om en annan transperson, Alan/Ann, som både hade haft en konstig uppfostran OCH dessutom hade nåt svaj på hormonerna. Hon opererades om så småningom, och levde sen lycklig som kvinna.

Detta är dock bara en kort sammanfattning av alla bisarrerier som far förbi i filmen... måste säga att denna film var klart bättre än den mer kända "Plan 9 from outer space", som till slut bara blir tråkigt konstig. Den här filmen var nästan konstant underhållande i all sin underlighet. Men det var ju synd för femtiotalets transpersoner att ingen vettig människa gjorde en film som försvarade deras rättigheter...
Vi gissade för övrigt att Bela Lugosis rollfigur skulle föreställa typ transpersonernas gud. Men i rollistan står han listad som "scientist".