fredag 23 juli 2010

Kul på BhK

Jag och jycksen har varit på BhK för första gången på jättelänge. Det var skitkul. Det var iofs bara vi där, men hundarna blev peppade och gick upp i varv av miljöombytet och alla lukter.
Bissen är som alltid lite vimsig i bollen, men ansträngde sej duktigt för att fokusera på mej ändå. Vi körde massa fotgående, apportering, inkallning, framförgående, lite allmän lek, lydnads-hindret (där han lärt sej att sitta i rak position jättebra) och så övade vi hopp på agility-banan. Jag upptäckte att man kan stå mellan hindren och bara peka på det ena efter det andra, och Bissen hoppar det. Iaf så länge han lyckas koncentrera sej - rätt som det är så fick han nåt frispel och sprang in i skogen istället. Jag älgade efter och ropade "HALLÅ!". Bissen bara "öh ojdå vad gör jag?" och kom tillbaks. Sen agility-övade vi lite till, och avslutade med platsliggning, som han gjorde jättebra med svansen i backen.
Logan var också taggad på att träna lydnad (minns inte när han var det senast?). Gjorde en massa övningar med honom också, och han var på så länge han fick skälla mycket och rulla runt i backen lite då och då.
Med Pietro körde jag också på agility-banan, gjorde bara ett par korta lydnadsmoment.

Det är så himla kul att träna grejer med hundarna. Tänk, för några år sen så tog jag för givet att ett träningspass på BhK inte enbart var skoj och kul utan också innehöll lite frustration och en och annan konflikt med hunden... så dumt. Och jag tror inte detta enbart handlar om vilken träningsmetod man kör, för det finns ju klickare också som då och då blir frustrerade för att saker och ting inte fungerar som dom hade tänkt. Men om man tänker efter lite - varför i hela fridens namn ska man bli frustrerad på sin hund? Att träna hund ska ju vara en hobby, nånting man håller på med för att både hund och förare ska ha kul - inte nånting man gör för att göda sitt ego genom att visa omgivningen vad duktig man är samtidigt som hunden blir lidande av mattes humör (och som sagt, hunden kan ju bli lidande av mattes frustration/stress även om man aldrig använder positiv bestraffning...).

Alla som känner sej frustrerade över att nån del av träningen inte funkar borde fundera över vad det egentligen är man retar sej på. Nån cirkuskonst vars enda funktion är att vara kul för ägare och hund, som i övrigt är fullständigt meningslös och onödig. I samma stund som träningen inte är rolig längre, har man alltså tagit bort hela poängen med att träna...

4 kommentarer:

diana sa...

Tycker du har helt rätt och är det inte så att hundarna känner när man själv tycker det är roligt? Presterar de inte bättre då?

Koola Viola sa...

Så sant, träning av vad det nu månde vara är ju ett sätt att ha kul med sin hund. Det ska ju vara ett samarbete, inte en ilsken maktkamp. Tänk om fler kunde komma på det :)

Ninja sa...

Svar: En liten rosa laptop.
Hmmm vilken syn att få se hunden försvinna in i skogen av plötsligt hjärnsläpp och sedan fortsätta som om ingenting hade hänt :)
Jag tycker du har rätt avseende träning med hund jag har samma åsikt när det gäller hästar......

Ida Eklöf sa...

Det ska vara kul att träna hund! Allt är ju egentligen cirkustricks, mer eller mindre "viktiga". Hur frustrerad man blir beror lite på ens inställning, vad man förväntar sig. Vissa saker har jag haft inställningen till att de "ska funka", och gör de inte det så byggs frustrationen upp. Bättre att fundera ut vad jag kan göra för att det ska funka än att bara ta det för givet. :) Ofta beror det ju på att hunden inte förstår vad jag vill..