Saker jag stör mej på i Sandman

Sandman är en väldigt hyllad serie. Det är på många sätt förståeligt. Det är mytologi från all världens hörn, det är historier i historier i historier som glider in i varanadra och vävs samman, man får en hel enorm gobeläng av människo- och övernaturliga öden när man läser igenom hela serien och bifiguren i ena berättelsen blir huvudperson i nästa eller tvärtom.
Det finns dock vissa grejer jag stör mej på, insåg jag när jag läste om hela serien från början till slut nyligen.

1. Kvinnorollen. Neil Gaiman har hyllats för att porträttera "starka kvinnor". Egentligen är dock kvinnorna ganska kringskurna. Deras roll är att stå med båda fötterna på jorden och se till att männen inte ballar ur, och att hålla humöret uppe och se till så att inte männen fastnar i nåt doom-and-gloom-tillstånd. T o m Delirium får bisarrt nog spela just den här rollen - hon drar med broodande Dream ut på en resa så han får annat att tänka på. Hon är betydligt mer quirky crazy söt tjej än skrämmande galning.
Den tjej som jag gillar bäst i Sandman-historierna är faktiskt Barbie. Känns som att hon blev mest människa och minst stereotyp av alla kvinnor som är med... lite paradoxalt kanske, eftersom hon är den tjej i serien som ytligt sett är mest tjejig/kvinnlig.
2. Kvinnor har ingen kontroll över sin reproduktion. Kanske återigen undantaget Barbie, som nämner att hon faktiskt gjort abort en gång efter en oönskad graviditet. I övrigt så är bebisar nåt som liksom ramlar ner från himlen helt oväntat. Folk blir oplanerat gravida lite då och då, och sen fylls dom alltid av moderskänslor och behåller barnet. Ingen blir planerat gravid. Ingen blir heller oplanerat gravid på nån sorts normalt sätt, typ man är full och dum och glömde att skydda sej. Nej, det är spontant sprickande kondomer, våldtäkter på koma-patienter, vuxna storstads-kvinnor som lyckats gå genom hela livet utan att lära sej var bebisar kommer ifrån och därför blir förvånade när ett oskyddat heterosexuellt samlag visar sej kunna resultera i en dylik - att öht ha hetero-sex utan att bli gravid verkar vara ett nästan hopplöst företag i Sandman-universat. Alla kvinnor måtte ha konstant ägglossning, och sen dessa moderskänslor då som ofelbart bubblar upp och överväldigar dom så fort fostret är på plats.
3. Att vara en riktig kvinna innebär att ha nån sorts medfödd talang för att deala med häxerier och mångudinnor. Riktig kvinna är man om man har dubbla X-kromosomer. Transkvinnan Wanda blir inte bara mobbad av dom trångsynta människorna i hålan hon kommer ifrån, utan också av den övernaturliga världen. Barbie accepterar henne som hon är, men Gaiman själv verkar ha ett mer kluvet förhållande till sin karaktär - jag menar, det är ju han och ingen annan som hittade på att man måste ha rätt kromosomer för att vara kvinna inte bara ut i fingerspetsarna utan ända ut i övernaturligheten.
4. Om en karriärsugen Streber håller en kvinna fången i åratal och våldtar henne upprepade gånger därför att det gynnar hans karriär (lång historia), så är han ond och ska straffas. Men om en känslig gothkille håller en kvinna fången och torterad i tiotusentals år för att han blev sur när hon gjorde slut, då bör man förlåta honom - han är ju trots allt en känslig gothkille, så det kan inte jämföras.
Man ska nog vara väldigt glad och tacksam över att man aldrig varit ihop med Neil Gaiman.

(F ö så tycker jag att den bästa Sandman-serien nånsin är "a dream of a thousand cats".)