måndag 31 maj 2010

Ett spår som undvek tistlarna

Jag var ute med hundarna och körde lite uppletande (Logan) och spår (övriga). Logan var inte riktigt på humör, men det var väl värmen. Han softade runt utan nåt större engagemang. Jaja, så kan det vara ibland.

Bissen skötte sej superbra - men så hade jag sett till att undvika att gå genom tistlarna också. Minns hans första tävling när han spårade så superbra ända tills det var bara några meter kvar, och han körde fast totalt pga brännässlor... Vi får se om vi tävlar igen. En nackdel med tävling är ju att man inte kan veta i förväg om det kommer sånt i spåret. Och att en hund med så tunn päls som Bissen är känslig för sånt får man ju förstå. Man skulle ju knappast själv vilja gå barbent, eller med typ bara strumpbyxor på benen, genom nässel- eller tistelsnår.
Han var iaf jätteduktig på att ta apporterna. Det är lite upp och ner det där.

Pietro spårade superbra också, som han alltid gör numera. Jag hade lagt spåret över stenhård torkad jord och sten, och dom flesta apporterna var små metallgem. Inga problem för Pietro!
Kanske blir HAN som tävlar spår nästa gång... vem vet? (Fast han måste få upp mycket större uthållighet först).

2 kommentarer:

Mia sa...

Tistlar lyckas jag alltid träffa på, alltid på nära håll som att de liksom väntar på mig, gömmer sig o sen visar sig när det är för sent för mig att komma undan *hehe*

Whisky är en toppenbra present skulle jag också tycka, även om jag äter korv så föredrar jag i så fall Whiskyn.

Ninja sa...

jag förstår honom.....nässlor är inget vidare för känslig hud, öh hund.....