Total utflipp

Jag promenerade med gossarna i skogen idag. Först var allt lugnt. Vi klättrade lite i klippor, Logan och Bisse med koppel och Pietro lös. Sen fick alla vara lösa och vi övade lite inkallning. Så på med koppel igen och vi gick hemåt. Nånstans där drabbades Bissen av total utflipp över nånting han vädrade i vinden.
Logan och Pietro vädrade också lite, men det var bara Bisse som flippade ur. Helt galen blev han, bara hängde i selen och kastade sej hit och dit och flåsade. Jag satte mej ner med alla hundarna, höll Bissens koppel kort så han inte skulle kunna rusa runt så mycket, och tänkte ge honom en chans att ta kontroll över sej själv igen och lugna ner sej. Men det gjorde han inte. Logan och Pietro var helt lugna och normala, Bissen hur tokig som helst.
Jag kände att jag blev irriterad på honom och fick en stark lust att bara vråla åt honom att skärpa sej. Och visst, så kan man ju göra, och vrålar man tillräckligt hårt så skrämmer man förmodligen hunden såpass att den inte törs göra annat än sitta still. På det viset funkar det ju. Men vad ger en rätten att skrämma sin hund bara för att hunden är toknervig?
Anledningen till att man gärna vill gapa och vråla på en knäpp hund som flippar ur är väl dels att det ändå kan funka i betydelsen få hunden att sätta sej still. Dels att det är så himla lätt att förmänskliga hunden och tro att den kanske sätter sej still och glor för att den på nåt vis förstår att det är dumt och onödigt att flippa ur på det viset, inte för att man har skrämt den.
Jag tänker på kompisen Kalous tips för såna här situationer - se "hålla huvudet kallt fast hunden är helknas" som en övning i självkontroll för egen del.

När jag nu höll huvudet kallt kom jag på att jag kanske kunde knåda ner honom i sitt-position och lugna honom på det viset. Det brukade jag göra förr när jag tränade mer "traditionellt", dvs med en massa "visa" istället för shejpa och fånga beteendet, om hunden varvade upp för mycket. Så jag tog Bissen och liksom knådade/masserade ner honom i sittposition, och släppte inte förrän han satt kvar. Då lugnade han sej faktiskt. Sen stannade jag till och gjorde om proceduren flera gånger på vägen hem, varje gång han var på väg att flippa ut igen. Så småningom lugnade han ner sej ordentligt.

Jag tror nog det är väldigt bra att göra shejping-självkontroll-övningar med hundar som har lätt för att stressa upp sej, som t ex våra ligg-med-svansen-i-backen-övningar i olika omgivningar. Men som en klok person sa en gång: Om hunden är passiv tränar man passivitet, om hunden är stressad tränar man stress. Man kan inte sitta och "vänta ut" hur länge som helst med en helflippad hund. Klarar inte hunden av att lugna sej själv så tror jag bara man gör saken värre genom att låta den stackaren bara fortsätta och fortsätta att vara helt galet flippad... Bättre då att gå in och aktivt lugna hunden, genom att t ex knåda den lite som jag gör. Sen är det klart att i en perfekt värld skulle man aldrig hamna i situationer där hunden inte klarade av att själv få kontroll över sitt humör, men nu är ju inte världen perfekt, och att en hund som annars t ex kan gå runt mitt i Stockholm city utan problem rätt som det är ska få total urflipp i den gamla vanliga skogen hemmavid är ju inte så lätt att förutse.