Mina sjöjungfrur

I en jättelång diskussion i Trollhares kommentator-fält så kom jag till slut att nämna mina sjöjungfrur, som jag drömt om, fantiserat om och tecknat lite av och till sen barndomen. Immanuel blev nyfiken på dom, så nu lägger jag in en teckning och beskrivning. Såhär ser dom ut:

Ganska ful som ni ser. Jag har iaf haft drömmar av och till om att jag varit en sån här sjöjungfru, eller förvandlats till det. Har också ritat lite serier om dom och skrivit en novell, men det började ju med dessa livliga drömmar, som jag sen kände att jag ville göra nånting mera av. När jag till slut läste Lovecraft-novellen "shadow over Innsmouth" så såg jag ju vissa kopplingar, men sjöjungfrurna var alltså en dröm och fantasi jag hade långt innan jag läste den.

Såhär är dom (i drömmarna, samt serier och noveller baserade på drömmarna): Sjöjungfrurna bor i havet, lever i flock, och lever på att äta slemmiga slingrande fiskar (det är därför dom måste ha vassa tänder). Dom är tjocka för att hålla värmen i vattnet. Det ser ut som om dom inte har några könsorgan, men det har dom egentligen - det är bara det att dom, liksom delfiner, s a s har könsorganen indragna i kroppen när dom inte behövs. Dom har blankt tjockt lite gummiartat skinn på hela kroppen (alltså inga fiskfjäll nånstans).
Det ingår i, öh, mytologin eller vad man ska kalla det (kan man säga mytologi när det bara är nånting som mitt undermedvetna spottat ur sej? Eller heter det bara mytologi om berättelser som är spridda i en kultur?)att en människa kan övergå till att bli sjöjungfru. Det börjar då med att man tappar hår och tänder (som så småningom ersätts av nya, vassa), samt att svanskotan börjar växa till nåt som först liknar en liten svans, sen mer och mer blir en sjöjungfrustjärt. Så småningom förtvinar ens ben.
Ibland har det ingått i historien att man måste operera sej för att slutligen bestämma sej om man vill vara sjöjungfru eller människa. Om man amputerar stjärten så går förvandlingen tillbaka. Om man istället amputerar benen och sen hoppar i vattnet så fullbordas förvandlingen.

Den viktigaste skillnaden mellan en sjöjungfru och en människa är trots allt inte kroppen. Det är att sjöjungfrurna knappt har några frontallober. På bilden så ser man iofs att den har hög panna, men det är bara fett (som isolerar mot det kalla vattnet). Sjöjungfrurna pratar inte och kan knappt tänka öht. Det enda dom gör är att plaska runt i vattnet och äta fisk. Ofta simmar dom runt nere i det svarta djupet, där dom orienterar sej med ett sorts ekolod. Dom kan hålla andan i nån timma iaf. Det är helt svart därnere, iskallt (men det stör ju inte sjöjungfrurna), och det finns absolut ingenting att tänka på.

Förmodligen har väl dom här drömmarna och fantasierna sitt ursprung i att jag ibland känt mej väldigt trött på min hjärna och trött på allt tänkande. Då kan det kännas lite lockande att vara en sån här sjöjungfru. Även om jag håller med om att dom är rätt groteska (Disney eat your heart out!).

(Det här inlägget kanske borde ha hetat "hå och hej med farbror Jung"...?)