Bisse fick ett lite kortare spår idag, c:a hundra meter bara. I början störningsfritt, men senare passerade det över diverse sorkbon. Det gick bättre för honom att koncentrera sej på spåret idag. Men förra spårträningen visar ju ändå att jag gjorde rätt som inte anmälde till nån tävling den här våren, han behöver bli riktigt säker först.
När Bissen kämpat sej förbi sorkboen så började han tuffa på riktigt stadigt - men råkade ändå gå förbi slutapporten, typ 60-70 cm vid sidan av den bara (det var väl blåsten som lurade honom). Men han var ändå helt inne i spårandet, han fortsatte som ett tåg på räls sen den väg jag gått när jag gick av fältet. Vad gör man då? Jag gjorde iaf såhär: Grabbade slutapporten, och kastade den så att den landade rakt framför honom när han var i full gång med att spåra min väg tillbaka... Så fick han ta sluten iaf.
Pietro fick ett knepigt spår på stenhård torkad jord, som sen svängde och passerade en grusväg och så in i skogen några meter. Och han klarade det jättebra! Jisses vad duktig han börjar bli!
Logan fick som vanligt lite spontanupplet på pipgrisar. Det är hans lilla hobby när brorsorna spårar.
.jpg)
Förhinder följer mina planer…
1 dag sedan
1 kommentar:
Jag skulle säga att det är precis så man gör. En gemensam bekant till oss (ungefär den enda vi har vad jag vet) tränar alltid så, dvs han lägger aldrig ut nåt slut utan kastar det framför näsan på hunden när den spårar bra. Personligen är jag inte tillräckligt träffsäker för att göra så men använder det om vi missar slutapporten. Kul med valp! När blir det?
Skicka en kommentar