Hjortlunga som target

Var ute och tränade lite nos-övningar med hundarna.
Ett 2-300 m långt spår till Bisse, som han tog jättebra. Vid ett tillfälle så trodde jag att han kastade sej av spåret och dök på en sork, för hela hans kroppsspråk och språnget han tog såg ut som sorkjakt. Det visade sej dock att han råkat hamna en meter vid sidan av spårkärna, kände vittringen av spårpinnen när han var på väg att passera den, och kastade sej på den! Underbart om han verkligen kan leva ut sina sorkjaktlustar på pinnarna istället...
När det var Pietros tur hade jag glömt vart hans spår gick och satte ner honom på helt fel ställe. Men Pietro, som tidigare blev helt hjälplöst konfys om han av misstag gled av spåret två meter bara, lyckades leta sej fram till spåret fast det var ett antal meter bort och tog det jättebra. Oj vad duktiga mina gossar har börjat bli! Hans spår var väl 100 m iaf men inga problem.
Logan fick spontansöka pipgrisar och en vante. Först luktade han efter en annan hund som just passerat över sök-området, men fann sej snart.
Så duktiga dom är! :-D

Sen skulle jag också köra lite vakta-väskan-övning med Bisse igen. Men av nån anledning ville han inte stå på den, bara nosdutta, så jag ändrade och körde nosdutt. Det är ju inte så noga hur momentet blir, eftersom han ändå inte ska bli nån mondi-hund på riktigt (nähä? säger alla läsare ;-)). När han nosduttat ett tag så tog jag fram en hjortlunga ur väskan, och så fick han nosdutta på den. Gick hur bra som helst! Belöningen blev sen att få äta upp lungan ("brorsorna" fick förstås också varsin).

Att öva vakt-tricks är verkligen the shit när man har en OCD-vaktande hund! :-D