Hundarnas detektivbyrå. Del 11.

Logan: Hello!
Pietro. Doesn't seem to be anybody at home.

Pietro: But I've got an idea! As Thiefboy I can steal the robots! I don't think Superman will get angry, it's for a good cause.

Superman's door is opened by gigantic a key only he and Supergirl has the strength to lift. Sneaking through the enormous keyhole is a simple matter for Thiefboy.

Lugna apportövningar

Tog ut Mary och övade lite på att bara sitta lugnt vid min sida och hålla apporten i munnen. Har då gått tillbaka till klickern. Först så försökte jag klicka in apporteringen, men feltajmade och råkade ständigt klicka utspottandet istället. Till slut gav jag upp mina klantiga klickerförsök och körde lekmetoden istället. Detta ledde dock till en hund som blir tokvild så fort hon ser en apport, och inte alls kan lämna av på ett prydligt sätt vid sidan. Så nu är det tillbaks till klickern, men den här gången gick det bra. Jag väntade ett antal sekunder innan jag klickade, för att se att hon verkligen höll den. Vid ett tillfälle spottade hon ut innan jag klickat, men då bara väntade jag tills hon tog upp den och höll igen, och klickade sen. Belönade med små frolicbitar och beröm.
Det gick bra för henne att sitta och hålla lugnt, men jag märker att det kräver stor koncentration från hennes sida. Så fort övningen var slut började hon springa runt hit och dit, och försökte också slita apporten ur min ficka. Hon fick springa av sej ett tag, och sen övade vi fotgående. Sen blev det springa runt lite till, och sen övade vi "ligg". Sist vi försökte öva ligg på den gräsplan där vi nu var gick allt åt skogen, eftersom Mary var så trött i huvudet. Hon bara sprang upp gång på gång. Det märktes att hon mindes den gången, för två gånger sprang hon upp nu också. Jag gjorde korta ligg med mej på ganska nära avstånd, och fick till sju lyckade gånger. Sen tänkte jag att det fick räcka för dagen.
Tror överlag jag måste göra mer lugna övningar när vi tränar lydnad.

Sommarkatter och okastrerade katter

Kloppan skriver om sommarkatter. Jag har bara en sak att tillägga: Låt inte heller okastrerade katter springa lösa. Dom ynglar av sej, och även dessa kattungar går ofta ett tragiskt öde till mötes. Spelar ingen roll om er katt är hona eller hanne - it takes two to tango, kattägare har precis lika stort ansvar att kastrera oavsett vilket kön det är på deras katt. Och kom inte med det här skitsnacket om att "ja men här omkring finns det inga okastrerade katter av motsatt kön" - vadå häromkring? Har ni knackat dörr på varenda hus inom nån mils radie från er bostad, och kollat deras katter? Tror inte det va. Även om ni tycker att ni "känner alla" i området, och ingen av dessa har en okastrerad katt, så betyder det inte att eran katt inte kommer att hitta en sexpartner om ni släpper ut den vind för våg okastrerad.

Tänk också på att katter kommer i puberteten tidigt.  Man kan inte vänta tills dom är helt fullvuxna med att kastrera dom, ifall man har tänkt sej att dom ska få springa runt som dom vill utan uppsikt.

KASTRERA MERA!

Svett och rådjur

Jag gick upp sex i morse för att kunna gå en ordentlig promenad med jycksen innan den riktiga bastu-hettan slog till. Det var bra svettigt ändå, kan jag säga. Fick ta med en tvåliters pet-flaska med vatten, och oj vad det gick åt! Särskilt Logan tycker det är varmt.
Mitt under promenaden kom ett rådjur galopperandes över vägen, men hundarna var jätteduktiga och drog inte i sina koppel. :-)

Hundarnas detektivbyrå. Del 10

Logan: But how are we gonna find Superman's fort?
Bissy: We'll have to don our detective caps again.

Bissy: Check this out, a clue! Somebody has been using heat vision!
Logan: Let's follow the palm trees.

Bissy: There it is!

Apportproblem

Mary vill inte komma in till min vänstra sida med apporten. Hon blir så uppspelt när hon ska hämta den, så även om hon förstår vad jag menar om jag pekar till vänster om mej så är det sällan hon lyder. Nån gång kan hon göra det, det har hänt tillräckligt många gånger för att jag ska vara rätt säker på att hon förstår vad jag menar om jag pekar, men oftast springer hon bara runt med apporten och vill busa. Tror apporten har blivit alltför förknippad med lek/bus. Jag måste nog gå tillbaka och öva lugna övningar där hon bara sitter och håller apporten för att ingångarna så småningom ska funka.

Kapplöpnings-träning

Vi tänkte gå med Pietro på unghundsträningen på Greyhound Park på Söndag... men såg nu att SMHI förutspår regn. Ingen idé då. Jag har kallat Mary för allvädershund, men Pietro är rena motsatsen. Den mest väderberoende hunden som finns.

Hundarnas detektivbyrå. Del 9.

But the robots are too many!

The dogs find a block of ice to hide between.
Mary: What do we do now?
Logan: We should have our own robot army.

Bissy: Superman lives at the Northpole too, and he's got a robot army!

Ängla-Mary

Glömde berätta att Mary betedde sej som en ängel igår, före och efter uppletandet. På väg till rutan höll jag och Mary på och lekte med en pinne. Så såg jag en rådjurspojke som stod helt stilla alldeles intill vägen. Jag hakade på kopplet men fortsatte leka med pinne. Precis när vi passerat rådjuret så flydde han, men Mary brydde sej inte alls.
På vägen hem mötte vi två hundar som gjorde världens utfall mot Mary. Mary drog i kopplet men sa ingenting!

Hjärnsläpp på uppletandet

Igår gjorde jag ett uppletande åt Mary. Istället för en smal korridor så gjorde jag, för första gången, en hel 50X50 ruta. Där la jag ut två små bitar av skosulor, en bit av en sån här frysform för isbitar (två isbitar stor), en av Pietros gamla skor och en VIP-plastbricka från Bodyfest. VIP-brickan låt rätt nära, och Mary hittade den allra först, men plockade inte upp den, konstaterade bara att den låg där. Det har jag sett henne göra förut om hon hittar nånting riktigt nära i rutan; bara noterar att det ligger där men sparar det till senare. Sen sprang hon ut på djupet och letade tills hon hittade frysformen och bar in den. Hon var dock på väg att släppa den halvvägs, och jag fick uppmuntra och heja på lite för att hon skulle bära den ända in. Tror iaf delvis det berodde på att den inte har så greppvänlig form. Sen drog hon ut igen, ville inte vänta på nån dirigering, och letade som sjutton. Till slut hittade hon Pietros sko i andra änden av rutan. När hon var nästan inne blev hon liksom helt förvirrad och visste inte om hon skulle ta in skon eller byta den mot VIP-brickan och ta den istället. Började helt klart bli trött i huvudet... Jag fick uppmuntra lite för att hon skulle ta först den ena och sen den andra. Så ut igen och leta efter skosuls-bitarna. Jag såg hur hon höll på och pysslade med nånting långt ut i rutan. Jag gick dit och såg att hon stod och tassmarkerade och nosduttade en skosula, men utan att plocka upp den. Hon hade blivit så trött att hon fått totalt hjärnsläpp. Jag berömde henne och bar in sulan, och så struntade vi i den allra sista.
Det här blev helt klart för mycket för Mary! Nu blir det bara smala korridorer i fortsättningen. Ska också öva på att valla två korridorer i olika riktning och skicka henne först i den ena, sen i den andra så det blir lite övning på dirigering också.
Att det blev för mycket för Mary visade sej också i att hon hade svårt att sova sen, hon var så uppspelt hela kvällen.
Idag ska vi bara ta det lugnt och softa i trädgården hela dagen, och så gå en långpromenad hela flocken på kvällen.

Hundarnas detektivbyrå. Del 8.

Dogs: Attack!
The mad scientist: No! The Bark League! Robots, protect me!

Barkman barks the robots' heads off.

Exciterman excites until they explode of stress.

Thiefboy confuses them by stealing their headlamps.

Bitegirl bites them to pieces.

Nästan som viltspår

Den här aktiviteten gjorde jag med dvärghundarna igår (dom fick spåra i grupp):
Först tar man en stor flaska vatten och stoppar ner några korvbitar. Låt stå ett tag.
Sen går man med vattnet i skogen och stänker lite i sina spår. I slutet på spåret lägger man en påse med korvar.
Sen är det bara att hämta hunden och låta den spåra! Även Logan, som normalt sett inte tycker spår är så kul, blir eld och lågor över ett sånt här korvspår. Man kan också gå långt, över berghällar osv även om hunden inte klarar det på vanliga personspår.

Hundarnas detektivbyrå. del 7.

Mary: If the Jupiter dogs want to visit us, we mustn't let the mad scientist scare them off.
Pietro: But what chance do we stand against an entire robot army?
Bissy: But we're super-heroes!
Logan: Yes, I packed the costumes!

Swiftly out to the time-machine to change...

...into...
Barkman!
Exciterman!
Thiefboy!

...and the new member of the team...
Bitegirl!

Transportträning utan figge

Jag har fått två tips från mer erfaret skyddsfolk för att lära hunden transporter: 1. Träna utan figge, med bara en ärm som ligger på marken och som hunden ska gå mot utan att dra, först. Lättare än att träna med figge. 2. Lär hunden att ta belöningar från föraren också, att det inte alltid måste sluta med överfall. Då blir det mindre "sug" framåt och lättare för hunden att hålla position.
Det förstnämnda rådet har jag nu tränat en del med. Jag håller på och jobbar på att Mary ska kunna ta leksaker fast det finns en skyddsärm med, så ska jag köra råd 2 också sen.
Hur det ser ut kan ni se ovan. Hunden bara vibrerar av förväntan, men det går! Nu har vi övat så mycket såhär, så jag ska testa att öva igen med Alexander och se om vi kanske kan få det att funka med en figge också... och då menar jag att hon ska kunna gå mer än två steg med slakt koppel, för det är rekordet hittills (som det tog lååååång tid och myyyyycket träning att komma fram till).
I handen har jag, som ni ser, min töntiga plastdosa, som enligt vissa är helt värdelös när man pratar skyddsträning. Annat skyddsfolk har varit mer uppmuntrande när jag sagt att jag ska försöka träna skyddet helt enligt klickerprinciper och med den töntiga plastdosan som markör för när hunden gör rätt. Och som kompisen Sanna Markebrand (tävlar elitskydd) sa, det skadar ju iaf inte att försöka. Skulle det visa sej att man nån gång behöver lägga in nån liten positiv bestraffning så är det ju bara att göra det sen.
Idag kom den dagen då jag fick lägga in en liten positiv bestraffning... Mary ville inte byta skyddsärmen mot leksak när hon dragit den av mej, bara stod och bet i den som en tok. Då sa jag "sitt" med ganska hård och sträng röst, och sen "stanna" med samma sura röst medan jag tog på mej ärmen. Fördelen med att so far ha kört helt enligt klickerprinciper är ju att hunden då är ganska känslig för när man blir lite allvarlig på rösten. Inte så att hon blir sänkt på nåt sätt, självklart inte, men så att hon iaf lyssnar och gör som man säger. Om man däremot använt arga rösten i tid och otid, ryckt i kopplet, tagit tag i hunden osv redan från start, inte f-n bryr den sej sen om ifall man är lite sträng på rösten. Det går ju så himla snabbt att "härda" hundar - iaf om man har en lite tuffare hund.

Sitter och planerar tävling

Nu när Mary var så himla duktig igår så känns det här med tävling inte så långt borta. Visst, hon måste ju lära sej budföring först, och bli liiiiite bättre på lydnad. ;-) Som längst har hon legat plats en minut, gått fot ungefär lika länge, framförgående kan hon inte än (men vi jobbar på att gå mot en tasstarget) etc. Men hon är ju så duktig och läraktig, och man märker att hon mognat en hel del sen hon var liten spattig bebisvalp... Jag börjar tänka att det inte är en helt orealistisk plan att komma ut på appellen i Oktober-November sådär. Finns en tävling på Lidingö 22:a Oktober och en i Kungsör 14:e November (den sistnämnda dagen är en måndag, skitunderligt, måste kolla hur Alexander och jag jobbar då... den förstnämnda dagen är iaf en lördag när Alexander är ledig). Jag kollade med Eniro, och det ska inte ta mer än 1,5 h att åka till Kungsör BhK från oss, det är ju överkomligt.

Drömmen om "the mind world"

Jag verkar drömma mer och mer konstigheter hela tiden. Inatt drömde jag att jag var i mina föräldrars hus, men ingen var hemma. Plötsligt upptäckte jag att jag kunde flyga. Jag flög runt huset några gånger, och så stötte jag på en okänd kvinna. Hon pratade engelska med amerikansk accent, och berättade att hon också kunde flyga. Sen sa hon:
- I'll show you what else I can do!
och flög rakt genom väggen. Jag försökte följa efter, men det gick inte först, jag var tvungen att försöka en massa gånger och verkligen koncentrera mej innan det till slut gick. Sen sa hon:
- This is a mind world, where "matter" is just another aspect of mind. That's how we can fly through walls. If it had been a matter world it wouldn't have worked.
- You mean like Kant's transcendental idealism?
sa jag, fast det inte alls är vad transcendental idealism betyder, men jag var väl inte på mitt smartaste när jag drömde.
Sen flög vi fram och tillbaks över gatan, in och ut ur folks hus.
Man kan ju säga att kvinnan hade rätt, vi var i en "mind world"... drömmens värld.

Idag har Mary varit jätteduktig i spåret!

La ett fältspår på c:a 1200 m med fem apporter. Mary tog allihop med stor entusiasm! Alltså inte det här "öh här är typ en pinne" som på kennel-lägret.
Sen åkte jag till stan och gick en sväng genom city med gossarna (Mary fick city-promenad igår). Nu är alla vovvar aktiverade och nöjda, och husse och matte ska ägna kvällen åt att grilla och dricka öl. :-)

Vilket skämt om vikt

I DN idag finns en artikel där forskare kollat långsiktigt på matvanorna hos en grupp människor och jämfört dom som gått upp i vikt med dom som stått stilla.Undersökningen Fine. Men sen har dom också den här artikeln, om Carina som gått ner i vikt med GI-metoden. Det står att Carina tidigare testat en massa dieter men bara gått upp igen, men inte den här gången. Eh... hon har bara hållit sin nya vikt ett halvår ju, enligt artikeln! Hur kan hon veta att hon inte kommer att fetta på sej igen? Kom igen när hon varit smal i fem-sex år med sin nya diet... då kan vi börja snacka om att GI-metoden gör en smal för hela livet, inte bara först ner i vikt och sen upp igen.
(Kul iaf att dom där forskarnas undersökning visar att smör och rött kött är relaterat till viktuppgång medan frukt och fullkornsprodukter är relaterat till att hålla vikten... på tvärs mot hela LCHF-dogmen.)

Drömmen om SD, antipåven och antinunnan

Det har förstås hänt förut att jag drömt att jag vaknat, men egentligen fortsatt drömma. Men det har aldrig hänt tidigare att jag först drömt en dröm, somnat i den, drömt en annan dröm, sen vaknat upp till den första drömmen och fortsatt på den en bit - Inception-style - innan jag vaknat på riktigt. Inatt drömde jag så.
Först drömde jag att jag gått med i Sverigedemokraterna. Sen var jag på nån fest som partiet anordnade. Under festens gång så somnade jag på en soffa i festlokalen. Där drömde jag att jag var en exorcist som kämpade mot två människoätande demoner, kallade "Antipåven" och "Antinunnan". Jag har ritat dom ovan. Dom såg alltså ut som nån sorts satanist-varianter på påve respektive nunna, men där deras ansikten skulle vara fanns bara enorma käftar med en massa vassa tänder. Förutom att äta människor och vara allmänt ondskefulla så heilade dom då och då ut med armarna i en Hitler-hälsning. Efter ett tag vaknade jag upp på soffan igen, på Sverigedemokraternas fest. Jag funderade på vad drömmen om Antipåven och Antinunnan kunde betyda, och kom fram till att drömmens budskap var att det var djävulskt och ondskefullt att vara nazist (bra liksom att jag inte kunde räkna ut det själv, utan behövde en dröm som visade mej det). Och det betyder förstås också att det är djävulskt och ondskefullt att vara Sverigedemokrat, eftersom partiet har sitt ursprung i naziströrelsen. Alltså bestämde jag mej för att gå ur partiet.
Och sen vaknade jag på riktigt.

Mary drog på vilt!

Igår hände det. Mary drog på vilt. Tror hon kanske drog på vädring snarare än synintryck, för jag såg absolut ingenting.

Mary var vrålintresserad av att jaga rådjur och harar från dag ett redan. Därför la jag en massa krut på både skvallerträning och inkallningsträning. Och hon blev väldigt duktig med detta, och har aldrig dragit på vilt - förrän igår. Vi gick genom skogen, och Mary tog då och då ett litet skutt av stigen och sen upp på stigen igen. Det har hon gjort en del på sistone. För att rätt som det är kuta rakt ut i terrängen med höjd näsa! Jag ropade. Hon kom inte! Och då har ändå inkallningen funkat även när en hel flock rådjur kom springandes på ett fält. Jag visslade. Klättrade upp på en hög klippa. Ropade igen från toppen av klippan. Då kom hon, och försökte kasta sej upp till mej via den klippsida som var närmast. Gick inte, hon trillade ner igen, sprang runt och upp till mej igen. Jag klappade om litegrann. Vill inte bli arg när hon ändå kom, men vill inte heller belöna med risken att man belönar "hela kedjan", så jag var rätt neutral. Sen funderade jag på om jag skulle koppla henne, men tänkte att det var bättre att köra på och nej:a när hon vill gå av stigen och berömma att vara kvar på stigen. Fr o m nu är det "absolut inte lämna stigen" som gäller.

Så, lite efterklokhet: Jag tror hennes beteende att hoppa av stigen och sen på den igen kanske varit en form av skvaller, men jag har inte fattat det och därför missat att belöna. Jag menar, hon har kanske hoppat av stigen för att hon fått nån vittring och sen hoppat på den igen för att man ska till matte när man känner djurvittring. Men jag har inte kopplat utan bara gått där utan att ge nån feedback, och då är det klart att hon till slut slutar skvallra. Fr o m nu blir det beröm och belöning så fort hon bara glor in i skogen och sen på mej igen. Sen var det ett tag sen vi övade inkallning, skam att säga. Inkallning är ju en färskvara, men det är lätt att glömma bort! Ska försöka öva lite inkallning ordentligt nu på varje långpromenad.
Som tur är var hon inte borta mer än kanske 1-1,5 minuter. Jag tror verkligen på detta med skvallerträning. Tror det är den enda träningsformen som faktiskt minskar jaktinstinkten, snarare än att bara lägga locket på... Vilket innebär att om träningen spricker, som den gjorde igår, så blir det inte samma katastrofer som när korrigerings-träning spricker.

Pietro och sköldpaddorna.

Idag har jag, Alexander och Pietro varit hemma hos min svärfar och firat hans födelsedag. Hans fru och barn i åldern tio, sju och tre år var där också. Barnen skrattar förtjust när Pietro slickar dom i öronen.
Pietro blev vrål-fascinerad av husets sköldpaddor. Först var han rädd för dom, morrade och gömde sej bakom mitt ben. Sen blev han modigare och vågade lukta på dom på nära håll. Och paddorna? Dom brydde sej inte alls. Tyckte inte ens att Pietro var värd att dra in huvudet i skalet för.

Hundarnas detektivbyrå. Del 6.

Mad scientist: Dear robots! Are work proceeds as planned!
Bissy: I think it's time for some expository dialoge.

Mad scientist: We've now digged up the message "fuck you" in all dirt roads, sand pits and beaches on the planet. This will be the first thing the Jupiter dogs see!

Mary: So the Jupiter dogs are on their way!
Mad scientist: Everyone knows that puppies want to be liked! If they think that the people of Earth hate them, they'll turn back right away!

Och sen blev det spår åt Bisse och Pietro också

Jätteduktiga var dom. Vi spårade på en stor skördad vall där jag tänkte att jag kanske ska lägga åt Mary nästa gång hon går spår.

En halv kilometer spår på asfalt

...gjorde jag idag åt Mary, runt Ribbyskolan. Mary får anstränga sej stenhårt för att klara av det, men hon blir iaf glad när hon hittar pinnarna och får bekräftelse på att hon är på rätt väg. Till skillnad från enkla spår på mjuk mark där hon mest verkar tycka att det är töntigt och onödigt med pinnar.
Jag gick barfota för att det skulle bli lite mer vittring i spåret åt henne, men det är svårt ändå. Funderar på att nästa gång antingen lägga lite näring i spåret, eller också helt enkelt gå väldigt långsamt och gno lite med fötterna så jag svettar ner spåret lite mer.

Drömmen om den falska tibben

Jag drömde att jag köpte en femte hund, en particolour tibbe. Men när jag kom hem upptäckte jag att jag blivit lurad, det var i själva verket en trubbnosig och lite fluffig katt.

Hunden som alla älskar

Alla gillar Pietro. Till och med min svåger Arvid som annars är hundrädd. Pietro är pytteliten, jättesnäll och älskar alla människor. Omöjlig att inte gilla!
Vi är bjudna hem till svärfar och hans familj på söndag. Med "vi" menar jag i det här fallet jag, Alexander och Pietro. Övriga tre vovvar får vackert stanna hemma.

Igår hade vi sommarfest

...för institutionen vid Torbjörns kolonilott. Grillade och åt och drack. Sen började det spöregna, men då var det ju tur att det fanns en stuga att knöka in sej i. Rätt trevligt med dessa årliga fester. Vi pratade också om att i fortsättningen ha en liten termins-avslutnings-fest för grundkursarna. Det har dom tydligen haft förr om åren (för decennier sen), kanske dags att återuppliva den traditionen.

Mary och metallapporten

Jag har köpt en metall-apport. Igår sprang jag runt i trädgården och bollade med den så Mary skulle få upp intresset för den, för rent spontant så tyckte hon inte den var nåt att bita i. Jag bollade och Mary pysslade med annat. Till slut råkade jag av misstag sopa till henne i skallen med metall-apporten när hon passerade förbi mej. Och vips så bet hon tag i den! (Snacka om hårda träningsmetoder...) Sen skulle hon bara leka kasta-metall-apport med mej, gång på gång. När jag tröttnat på denna lek tänkte jag att hon kunde få springa runt med apporten och leka själv. Idag upptäckte jag nackdelen med detta. En snart söndertuggad apport! Jag som trodde att metall-apporten, det är väl iaf en leksak som hon inte har sönder... Tji fick jag.

Hundarnas detektivbyrå. Del 5.

They soon reach the North Pole.
Logan: Look, a secret fort!
Mary: And robots arrive from all directions!

The dogs hide the time machine in the snow, and sneak up.
Fortunately their winter clothes were in the time machine.

Inside the fort:
Mad scientist: Welcome back, my robots!

Spår och uppletande i hettan

Jag och Mary tränade lite. Solen steker, men Mary är en allvädershund. Först gjorde jag ett spår som gick omväxlande i gräs och på grus. Alla pinnarna låg på gruset. Mary blev lite förvirrad över att spåret bitvis gick på grus. Hon växlade mellan att kolla på mej, som för att fråga "ska jag verkligen spåra här?", vimsa runt i största allmänhet och faktiskt spåra. Men hon blev väldigt glad när hon hittade pinnarna och fick bekräftelse på att hon var på rätt spår. Måste köra fler hårda spår med henne! Jag kan åka till "allt om trä" i morgon eller nån annan dag, där har dom en stor asfaltsplan. Eller kanske till Ribbylunds-skolan nån helg är det inte är folk där.
Sen körde vi uppletande på ett fält med högt gräs där vi aldrig varit förut. Mary drog först en repa över hela rutan, som för att kolla in området bara. Sen letade hon rätt snabbt reda på grejerna.
Duktig tjej!

Hetta!

Idag föreläste jag på universitetet. Innan jag åkte iväg så tog jag hundarna på en fem-kilometers-runda, eftersom dom skulle få vara ensamma ett tag sen. Jag hade med en två-liters petflaska med vatten. Allt tog slut!

Uppletande och spår

Körde uppletande idag med Mary i vår gamla vanliga ruta nära huset. Det blev ändå lite utmaning för henne. Första omgången la jag ut fyra grejer. En handske som låg öppet på fullt djup, en av Pietros gamla mockaskor som jag grävde ner under lite jord och massa blåbärsris ganska nära, en påsklämma av plast som låg öppet och till sist en tygbit som jag hängde upp på en trädgren.
Mary tog handsken väldigt snabbt. Sen var hon hyfsat snabb också på att nosa reda på och gräva upp Pietros lilla sko. Efter detta letade hon jättelänge, och var gång på gång i trakterna av påsklämman. Jag gick ut lite i rutan, och då stannade hon vid påsklämman, kollade på den, och kollade på mej. Hon verkade helt enkelt osäker på om en påsklämma verkligen kan vara ett uppletande-föremål. Jag hejade på henne lite, och då tog hon den i munnen och kom. Sen letade hon återigen jättelänge efter tygbiten. Där lyckades hon helt enkelt inte hitta den, jag fick gå ut och peka på den jättetydligt. Hon fattade tydligen inte att grejerna kan vara ovanför marknivå.
Efter detta gjorde jag en ny vända med handsken och Pietro-skon, båda dolda. Handsken i en klippskreva och skon i en skreva i en stubbe. Hon hittade handsken ganska snabbt, fick leta länge efter skon. Sen tyckte jag det kunde räcka.

Bisse och Pietro har gått varsitt spår i skogen på c:a 400 m vardera. När jag skulle gå ut och lägga spår kastade sej Mary över stängslet och rusade efter mej, så sen fick vi ha henne instängd i huset. Killarna var iaf jätteglada över att få spåra. Logan, till sist, får gå en egen promenad med husse på kvällen.

En ny spårövning med Mary

Jag gjorde omväxlande pinnstig och spår. En kort pinnstig vid vägkanten, sen ett fältspår utan pinnar som gick i ett stort U och kom tillbaks till vägen. Ytterligare en kort pinnstig, sen ett skogsspår utan pinnar som också gick i ett U och ut på vägen igen. Till sist en tredje pinnstig och så ett nytt långt fältspår i U-form. Den sammanlagda spårlängden var drygt en kilometer. På slutet verkade hon faktiskt lite "flummig" och trött i huvudet, så det är tydligen såhär mycket spår som krävs för att trötta ut henne. När det gällde intresset för pinnarna var det inte fullt lika entusiastiskt som när vi går en renodlad pinnstig, men inte lika nonchalant som när vi spårade sist med pinnarna i själva spåret. Tror det här var en bra övning som jag ska göra flera gånger. Mary får öva på att spåra utan att störas av nåt pinntjafs under själva spårandet, samtidigt som man övar upp pinn-intresset.

Tyvärr regnade det på oss så jag är plaskblöt. Mary däremot bryr sej ju inte. Stekande sol eller spöregn eller iskallt är liksom skitsamma för den här allväders-hunden.

Hundarnas detektivbyrå. Del 4.

When the robot has finished digging, he runs away with superhuman speed.
Dog: Oh! How are we gonna catch up?
Dog: Let's take the time machine. It can be used as an ordinary vehicle as well.

There's hardly space enough for Mary (the time machine wasn't built for so many dogs), but somehow they manage.

The robot crosses Norway, and continues out over the sea.
Logan: It's a good thing the time machine can fly!

Tryckande hetta

Det är inte klokt vad varmt det är. Skulle ganska tidigt till jobbet, så jag tog en lång promenad med vovvarna tio i sex på morgonen. Då tror man ju det ska vara svalt, men icke! Kom tillbaks igen tjugo över sju helt svettig. Tur att man jobbar inomhus (även om det är varmt där också).

Kennel-läger!

Igår var jag och Mary Marvel på kennel-läger (bara över dagen). Husse stannade hemma med gossarna. Det var jättekul faktiskt! Träffade hur mycket trevligt folk och trevliga hundar som helst. Mary och jag inledde med att träna uppletande. Uppfödare Linda tyckte hon jobbade på jättebra, men jag reagerade på hur mycket längre tid det tog för henne att hitta grejerna när hon var på ett helt nytt ställe, jämfört med när vi tränar hemmavid och hon kan terrängen. Måste åka ut med bilen oftare och träna på olika platser.

Sen körde vi spår. Jag märkte att själva spåret drog nåt enormt, nästan som att hon blev ännu mer nyfiken på vart spåret gick när vi var i främmande marker. Iofs tog hon alla pinnar, men liksom nonchalant och lite ointresserat. Jag skulle vilja att hon alltid kom till mej med pinnarna med stor entusiasm... En gång har vi ju lyckats få till detta i spåret, men jag skulle vilja att det var så jämt. Det är väl bara att köra på med pinnstigar och pinnlekar, det är ju såna övningar som fått henne att öht börja plocka spårpinnar så det verkar vara rätt väg att gå ändå.

På eftermiddagen körde vi lydnad. Mary ville skälla på alla andra hundar, men blev ordentligt belönad när hon lyckades hålla sej i skinnet. Mot slutet av passet gick hon både fot och låg plats rätt nära övriga tränande. Och sen kunde hon ligga under ett bord och vila fast det låg en hund vid bordet bredvid.

Förutom alla schäfrar fanns några andra hundar där också av raserna BC, kelpie, RR och rottis. Rottisen var banne mej nåt av det sötaste jag sett! Den var lite muterad och hade halvlång och lockig päls, och liknade därför mest av allt en förvuxen Logan.

På kvällen var Mary verkligen kanontrött!

Idag har det dock varit full rulle igen. Jag la spår åt Pietro och Bisse. När jag tog fram spårlinan för att gå ut med Bisse och ta hans spår blev Mary helt galen. Hon lyckades kasta sej över 1,5 m högt metallnät-staket (det fastnade pälstussar i metallnätet) och rusa efter mej och Bisse. Det var inte helt lätt att få in henne i huset igen! Till slut fick Alexander sitta och hålla henne i brottargrepp, precis som vi fick göra ibland när hon var liten, för att hon skulle lugna sej. Hon måste ju fatta att vi inte kan köra både uppletande, spår och lydnad varje dag, utan att det finns dagar då man bara slappar också...

Bodytåget igår

Det är så härligt att återigen kunna lämna hundarna själva (går ju inte när man har en liten valp) och t ex gå ut en kväll på makens klubb Bodytåget. Igår spelade följande band:

Sommarfoton.

 Nån sorts blommor.

 Löjtnantshjärtan.

 Egenodlad paprika och chillipeppar, och i lådan framför finns oregano och tomatplantor på G.

 Äppelträd med sena äpplen, i full blom.

 Äppelträd med tidiga äpplen som tappat det mesta av blomsterprakten, och bakom körsbärsträd.

 Pietro njuter av solen.

 Björnhallon, björnbär och hallon.

 - Sluta fota växter matte, lek med mej!

 Rhododendron.

 Mera Mary Marvel.

 Grönsaksland med bl a sallad, morot och kålrabbi.

 Grönsaksland där bl a en massa olika sorters bönor är på väg upp.

 Potatisland.

 Logan och Bisse håller ställningarna.

 Logan.

Bismarck.

Det är bra härligt att bo på landet om sommaren!