Kennel-läger!

Igår var jag och Mary Marvel på kennel-läger (bara över dagen). Husse stannade hemma med gossarna. Det var jättekul faktiskt! Träffade hur mycket trevligt folk och trevliga hundar som helst. Mary och jag inledde med att träna uppletande. Uppfödare Linda tyckte hon jobbade på jättebra, men jag reagerade på hur mycket längre tid det tog för henne att hitta grejerna när hon var på ett helt nytt ställe, jämfört med när vi tränar hemmavid och hon kan terrängen. Måste åka ut med bilen oftare och träna på olika platser.

Sen körde vi spår. Jag märkte att själva spåret drog nåt enormt, nästan som att hon blev ännu mer nyfiken på vart spåret gick när vi var i främmande marker. Iofs tog hon alla pinnar, men liksom nonchalant och lite ointresserat. Jag skulle vilja att hon alltid kom till mej med pinnarna med stor entusiasm... En gång har vi ju lyckats få till detta i spåret, men jag skulle vilja att det var så jämt. Det är väl bara att köra på med pinnstigar och pinnlekar, det är ju såna övningar som fått henne att öht börja plocka spårpinnar så det verkar vara rätt väg att gå ändå.

På eftermiddagen körde vi lydnad. Mary ville skälla på alla andra hundar, men blev ordentligt belönad när hon lyckades hålla sej i skinnet. Mot slutet av passet gick hon både fot och låg plats rätt nära övriga tränande. Och sen kunde hon ligga under ett bord och vila fast det låg en hund vid bordet bredvid.

Förutom alla schäfrar fanns några andra hundar där också av raserna BC, kelpie, RR och rottis. Rottisen var banne mej nåt av det sötaste jag sett! Den var lite muterad och hade halvlång och lockig päls, och liknade därför mest av allt en förvuxen Logan.

På kvällen var Mary verkligen kanontrött!

Idag har det dock varit full rulle igen. Jag la spår åt Pietro och Bisse. När jag tog fram spårlinan för att gå ut med Bisse och ta hans spår blev Mary helt galen. Hon lyckades kasta sej över 1,5 m högt metallnät-staket (det fastnade pälstussar i metallnätet) och rusa efter mej och Bisse. Det var inte helt lätt att få in henne i huset igen! Till slut fick Alexander sitta och hålla henne i brottargrepp, precis som vi fick göra ibland när hon var liten, för att hon skulle lugna sej. Hon måste ju fatta att vi inte kan köra både uppletande, spår och lydnad varje dag, utan att det finns dagar då man bara slappar också...