måndag 20 juni 2011

Mary drog på vilt!

Igår hände det. Mary drog på vilt. Tror hon kanske drog på vädring snarare än synintryck, för jag såg absolut ingenting.

Mary var vrålintresserad av att jaga rådjur och harar från dag ett redan. Därför la jag en massa krut på både skvallerträning och inkallningsträning. Och hon blev väldigt duktig med detta, och har aldrig dragit på vilt - förrän igår. Vi gick genom skogen, och Mary tog då och då ett litet skutt av stigen och sen upp på stigen igen. Det har hon gjort en del på sistone. För att rätt som det är kuta rakt ut i terrängen med höjd näsa! Jag ropade. Hon kom inte! Och då har ändå inkallningen funkat även när en hel flock rådjur kom springandes på ett fält. Jag visslade. Klättrade upp på en hög klippa. Ropade igen från toppen av klippan. Då kom hon, och försökte kasta sej upp till mej via den klippsida som var närmast. Gick inte, hon trillade ner igen, sprang runt och upp till mej igen. Jag klappade om litegrann. Vill inte bli arg när hon ändå kom, men vill inte heller belöna med risken att man belönar "hela kedjan", så jag var rätt neutral. Sen funderade jag på om jag skulle koppla henne, men tänkte att det var bättre att köra på och nej:a när hon vill gå av stigen och berömma att vara kvar på stigen. Fr o m nu är det "absolut inte lämna stigen" som gäller.

Så, lite efterklokhet: Jag tror hennes beteende att hoppa av stigen och sen på den igen kanske varit en form av skvaller, men jag har inte fattat det och därför missat att belöna. Jag menar, hon har kanske hoppat av stigen för att hon fått nån vittring och sen hoppat på den igen för att man ska till matte när man känner djurvittring. Men jag har inte kopplat utan bara gått där utan att ge nån feedback, och då är det klart att hon till slut slutar skvallra. Fr o m nu blir det beröm och belöning så fort hon bara glor in i skogen och sen på mej igen. Sen var det ett tag sen vi övade inkallning, skam att säga. Inkallning är ju en färskvara, men det är lätt att glömma bort! Ska försöka öva lite inkallning ordentligt nu på varje långpromenad.
Som tur är var hon inte borta mer än kanske 1-1,5 minuter. Jag tror verkligen på detta med skvallerträning. Tror det är den enda träningsformen som faktiskt minskar jaktinstinkten, snarare än att bara lägga locket på... Vilket innebär att om träningen spricker, som den gjorde igår, så blir det inte samma katastrofer som när korrigerings-träning spricker.

2 kommentarer:

Ninja sa...

Intressant.....min häst brukade också skvallra. Om hon burit sig dumt åt med någon av mina medryttare så visade hon mig vad hon gjort på exakt den platsen. Inte så kul alltid, men jag behövde bara berätta vad som var okay beteende och vad som inte var det så accepterade hon det.

Madde sa...

Svinto (Han med pläp) var en djäkel att dra på vittring då han var yngre men med tiden lärde man se då han vindade dumheter och kunde då bryta honom.