Jag och Mary tränade lite. Solen steker, men Mary är en allvädershund. Först gjorde jag ett spår som gick omväxlande i gräs och på grus. Alla pinnarna låg på gruset. Mary blev lite förvirrad över att spåret bitvis gick på grus. Hon växlade mellan att kolla på mej, som för att fråga "ska jag verkligen spåra här?", vimsa runt i största allmänhet och faktiskt spåra. Men hon blev väldigt glad när hon hittade pinnarna och fick bekräftelse på att hon var på rätt spår. Måste köra fler hårda spår med henne! Jag kan åka till "allt om trä" i morgon eller nån annan dag, där har dom en stor asfaltsplan. Eller kanske till Ribbylunds-skolan nån helg är det inte är folk där.
Sen körde vi uppletande på ett fält med högt gräs där vi aldrig varit förut. Mary drog först en repa över hela rutan, som för att kolla in området bara. Sen letade hon rätt snabbt reda på grejerna.
Duktig tjej!
.jpg)
En pusselbit i taget…
23 timmar sedan
4 kommentarer:
Vad duktigt av henne att spåra i den här värmen :D
sv:Han tackar (säger vi) ;)
jag ska köpa en blandis m 75% schäfer o 25% labrador. vad ska jag tänka på mest? du som har schäfer menar jag
Hårda spår är skitkul, brukar köra nere i våran grusgrop på grus, eller vid de stora parkeringarna vid lidl :-)
Kloppan, ursäkta att jag inte svarat innan. Här kommer svaret: Kolla om föräldrarna är ledröntgade. Båda raserna har ledproblem. Iofs får hunden oftast inte några påtagliga besvär ifall lederna bara är litegrann glappa, men om hunden har väldigt glappande leder kan den få problem och behöva smärtstillande och speciellt avpassad motion, ffa när den blir lite äldre. Kolla också hur det är med föräldrarnas mentalitet, att dom är trygga med folk, och inte rädda för plötsliga höga ljud som t ex fyrverkerier, då detta till stor del är ärftligt.
Sen bör man tänka på att valpar av storlek större är rätt destruktiva. Istället för att springa efter valpen och skrika NEJ NEJ NEJ hela tiden (vilket dom ändå inte lär sej nånting av), är det bättre att hålla alla grejer man är rädd om utom räckhåll. När valpen blir lite större och mognare så slutar dom ändå att bita sönder allting dom öht får tag i.
Sen ska man alltid tänka på med hund att dom inte kan vara själva hemma hur länge som helst. I början ska valpen ha i princip ständigt sällskap, och sen får man gradvis vänja den vid att lämnas längre och längre stunder. Är man ensamstående kan det kräva hjälpa av diverse hundvakter i början, och kanske även när hunden är vuxen, om man jobbar heltid och inte kan ha hunden med på jobbet. Helst ska inte ens den vuxna hunden behöva vara själv mer än fem-sex timmar sådär.
Det var allt jag kom på nu.
Skicka en kommentar