För att underdriva lite lätt så blev Mary VÄLDIGT uppspelt över att, på ganska så nära håll, se dessa jättespännande hundar gå fram och tillbaka framför henne. Bilderna visar vilka stadier hon gick igenom:
Det sista stadiet innebar som synes inte heller perfekt uppmärksamhet på matte, men var ju ändå ett rejält kliv framåt jämfört med hur hon var i början. (Konstigt egentligen att ridhusträningen för två månader sen funkade så bra som den gjorde, men hon har väl blivit galnare sen dess helt enkelt.)
Det här blir liksom vardagslydnadsprojektet numero uno nu. Det här med att inte jaga rådjur verkar ju sitta bra, hon rättar t o m sej själv om hon skulle börja följa ett rådjursspår några meter, inkallningen är bra (två gånger har det hänt att en främmande hund har dykt upp, men hon kommer på inkallning då också, trots sin galna fixering vid främmande hundar), att öht följa efter mej och hålla koll på mej när hon är lös funkar bra (var ju också nånting jag fick träna in från grunden, eftersom hennes spontana idé var att springa på helt egna rundor), att vara hyfsat lugn och normal inomhus snarare än att riva hela bostaden funkar bra för det mesta. Så nu är det helt enkelt hundmöten som gäller... Vi ska ses och fortsätta träna på söndagarna då och då, mycket välbehövligt för våran del.
.jpg)
2 kommentarer:
Bra jobbat med DB! Får jag föreslå ett annat fokus för vardagslydnad vid sidan om denna hundmötesträning, som til skillnad från den är lätt att träna varje dag? Att inte dra i kopplet, så att moster inte behöver ha styrkebälte om hon ska gå ut med DB... Det verkade ju trots allt som att det inte skulle vara HELT omöjligt att lära henne det. Tänk på att hon kommer att bli en storschäfer, i linje med stortibben och storpinschern! :-)
Ja du moster, kanske vore nånting trots allt. :-)
Skicka en kommentar