Detta SJUKT överdrivna snökaos!

På väg hem från jobbet fick jag först vänta på nästa tåg, för det tåg jag skulle ta var inställt. Kom fram till Västerhaninge där jag hade bilen, och skulle åka sista biten hem. Inte plogat. Bilen slirade och kanade fram genom tjocka snömassor som täckte vägen. Jag fick köra jättelångsamt.
Tänkte att jag tar motorvägen istället för landsvägen... Normalt sett är det ingen idé att göra det, för landsvägen är så mycket kortare att det tar ungefär samma tid. Men nu tänkte jag att det var större chans att motorvägen var någotsånär framkomlig.
Jag hamnade bakom en snöplog, fick köra i 30, men hade åtminstone nyplogat.
Fram till motorvägsavfarten. Den var inte plogad. Man fick kolla på skylten för att öht se var den var. Jag fick klämma bilen genom den upplogade snövallen (som tur var inte så hög) och ut på avfarten, och återigen köra jäääääättelångsamt. Såg en bil som farit av vägen och stod med nödblinkers.
Ut på Söderbyvägen. Plöja sej fram genom snömassor. Krypköra och trixa vid möten för att det öht skulle gå. TILL SLUT hemma, utan missöden...
Stackars Alexander är på väg hem från jobbet NU. Hur ska det gå? Och hur ska han kunna ta sej in till jobbet igen sent ikväll (han har ultratidigt morgonpass imorgon, så han ska sova över där)? Ingen vet.
J-a snökaos.

En enkel plan. del 1.

A simple plan. part 1.
Bissy: Okay, so we've tried to stop the dog show by seanses and time-travel. But nothing has worked.
Pietro: Perhaps we should try something simpler?

Logan and Bissy: Like what?
Pietro: Let's steal the neighbour's truck, and then run down the gates to the show room! They'll have to cancel then.

Logan: Cool! Solving problems by brute force! Now we're talking!
Cissi: I want in too!

Drömmen om bilbytet

Inatt drömde jag att jag vaknade på morgonen, och upptäckte att min blåa Ford Focus hade blivit utbytt mot en röd. Först blev jag glad, och tänkte att jag då slipper åka till verkstan och fixa en trasig backspegel. Den här nya bilen hade nämligen inga skavanker. Men sen började jag oroa mej. Tänk om folk började undra, tro att jag hade stulit bilen, att den inte var min? Jag hade faktiskt inget sätt att bevisa mitt ägarskap på. Jag hade bara registrerings-papper på den gamla bilen, och det stod ingenting i bil-registret om att jag skulle äga en bil med den nya bilens registrerings-nummer.
Det ingick liksom i drömmens premisser att det egentligen inte var nåt skumt med att få bilen utbytt över natten på det här viset... den nya röda Forden var min, bekymret var bara att jag inte kunde bevisa det på nåt sätt.

Att gå upp tidigt

Idag var det dags att göra ett ryck och rätta klart min bunt med hem-tentor i tillämpad etik. Plus att jag skulle till optikern och hämta nya linser. En lång dag, alltså. Ska man ha en lång dag på jobbet kan det vara läge att försöka ta sej dit och hem igen så snabbt som möjligt, så att inte hundarna behöver vara ensamma ännu längre. Så snabbt som möjligt innebär bil - men bara om man åker på lite udda tider. Åker man i rusningstrafik så går det ju betydligt snabbare att åka kollektivt.
Nu råkade det slumpa sej så att Alexander började jobbet klockan sju idag. Så jag gick helt enkelt upp halv sex med honom, och stack hemifrån kvart över sex. Släppte av honom på vägen, och sen vidare till universitetet. Jobbade, jobbade, jobbade intensivt (åt medhavd frukost samtidigt som jag jobbade), blev klar med nästan allting, konstaterade att jag kunde fylla i själva resultatlistan hemma, åkte till optikern, och sen hem igen.
Det blev sammanlagt sju timmars ensamhet för voffsen - inte idealiskt precis, men nån gång ibland får det bli så.
Nu känns det jättekonstigt att ha avslutat en rejäl arbetsdag, och klockan är bara lite över ett. Men rätt härligt. Nu har jag liksom hela dagen framför mej (men för den skull kommer jag knappast att göra det till en vana att gå upp halv sex).

Gårdagens sökträning

Logan var först bara intresserad av att lukta på kissfläckar. Jag blev ärligt talat helt handfallen och bara "öh, vad gör jag nu då?". Jag har blivit så van vid att just i söket har man motivationen att hitta figgar gratis... Åsa fick rycka tag i mej och komma med lite egentligen uppenbara råd. Släng in honom i bilen igen. Sen när han får komma ut så får han gå med kort koppel fram till banan, så han inte får chansen att börja lukta igen. Bra tips.
Förmodligen var det väl Lava som gav ifrån sej super-spännande graviditets-dofter... Själv var hon rätt knasig och verkade ha mer spring-i-benen än hjärna. Åsa skyllde på att gravida faktiskt får gröt i huvudet, så är det.

Det funkade iaf bra nu att skälla på figgar utan synliga ansikten.


Luss kompis Micke samt hennes pojkvän med samma namn var med också. Kompis-Micke hade en tollare och pojkväns-Micke en rottis. Rottisen var så söt! Atlas heter han. Hade aningens underbett som gav honom ett nästan tibbe-aktigt uttryck i ansiktet, och studsade och sprallade fram.

Han såg väldigt liten ut för en rotta, men förmodligen var han väl inom rasstandardens gränser. Annars är ju dom flesta rottor så bauta-stora nu för tiden. Jag som inte brukar vara nåt stort fan av rasen blev total-charmad. :-)

Haltande Pietro

Bild på Pietro som springer runt i trädgården på tre ben, och försöker att inte sätta i nån av fötterna.

Pietro har skoskav

Ojojoj... världens frusnaste lilla hund har slitit ut sina skor. Dom sitter inte bra längre, och han har fått ett skoskav på sin ena sporre. Jag beställde nya skor åt honom från Obtrack förra helgen. Enligt sin hemsida levererar dom produkter man beställer inom en vecka. Så nya dojorna borde banne mej vara här nu... För tillfället så har jag en vilt haltande italienare så fort han är ute nån längre stund. Inte kul. Det blev bara Logan och Bisse på långpromenad i morse (iofs verkade inte Pietro ha nåt emot att ligga kvar i sängen med husse och mysa).
Tro mej när jag säger att jag aldrig hade köpt en såhär frusen hund med flit, men Pietros familj (mamma, pappa, deras syskon osv) är ju inte hälften så frusna, så det var inte lätt att förutse. (Missförstå inte detta nu, det är klart att jag inte ångrar Pietro!)
Kanske bäst att stå på Obtrack lite och mejla dom...

Paradoxer schmaradoxer. del 10.

Logan: What happened?
Bissy: The whole scenario disappeared in a puff of logic.
Pietro: My head is spinning...

Pietro: You know what?
Logan: No...
Pietro: It feels like we've been in a Hansson&Karlsson-comic.

In true H&K spirit, the dogs relax by jamming up a great groove.
The end.

Illustration: Sökträning med pannkaksrisk

Bästa julklappen: Våffel-bädd

Här kommer, på begäran, några bilder som jag redan publicerat i gamla bloggen... nämligen hundarna som njuter av kaminens värme, samt sin nya sköna bädd. Det är en "våffel-bädd" eftersom det står "våfflor" broderat på sidan. (Vi kallar hundarna för "våfflorna" - det är en utveckling från "voffsingarna" och liknande.)

Pannkaks-risk

Jag har just varit på sökträning. Super-Grisen Chilli ska öva på dolda figgar. Självklart blir det min uppgift att vika ihop mej såpass att jag får plats ovanpå sanden i en sandbox, och så ner med locket (det var liksom ingen annan som fick plats där). Just när Chilli kom rusande så kom jag på: Tänk om hon får för sej att hoppa upp på lådans lock? Då kommer det att bukta ner. Och jag skulle bli platt.
Men lyckligtvis markerade hon jätteduktigt idag.
Vi har också upptäckt en grej om Logan. Jag fattade först inte varför han snabbt hittade figgar, för att sen drabbas av nån akut förvirring när han kom fram till dom, sprang runt dom några varv och gick sen därifrån utan markering. Men Åsa kom på det: Han har fått för sej att han måste se figgen i ögonen för att markera. Nu får vi öva särskilt på markering utan synliga ögon... Men faktum är att han snabbt verkade fatta galoppen, när jag och Åsa bara stod rätt upp och ner och lät honom markera oss, men utan att kunna se våra ögon (Åsa vände sej bort och jag drog upp halsduken över ansiktet). Så han kommer nog snabbt att lära sej.
Men det är himla bra ibland att ha mer erfarna tränings-kompisar... om det inte vore för Åsa, så hade jag nog haft väldigt svårt själv att lista ut vad det var som Logan hade problem med.

Lite bilder kommer nog i morgon.

Hippothalamus analyserar mej

Signaturen "Hippothalamus" har fyra bloggar. Den första heter Philosophicus. Där argumenterar han emot kreationismen (vilket är förnuftigt), och stavar ord som "liv" och "människa" med stor begynnelse-bokstav (vilket är märkligt). Den andra heter Özgür Kibar, och verkar vara mer dagboksblogg. Den tredje heter Ethnicus och är tom. Den fjärde heter Politicus. Där finns ett inlägg om att det inte är så lätt alla gånger att vara mer begåvad än genomsnittet när man går i skolan, eftersom alla förväntas gå i samma takt. Det håller jag med om.

Tja, det är allt jag vet om Hippothalamus. Kanske skulle jag lära mej mer om honom, ifall jag noggrannt läste allt som står i Özgür Kibar-bloggen, men utifrån denna lilla skumning är det allt jag kan få fram. Hippothalamus däremot vet ganska mycket om mej, eller tror sej iaf kunna göra en kvalificerad gissning om min personlighet, utifrån att ha läst ett enda inlägg av mej där jag dissar Nemi.
Såhär skriver han:
"Jag har förvisso inte analyserat VARFÖR jag gillar nemi-serien, men får en stark lust att göra det efter att ha läst din bashning.
En analys av varför du inte gillar Nemi är däremot nära till hands: du stör dig på annorlunda, naïva intelligenta cyniker som Nemi, Lise och mig själv. Detta beror antagligen på att du själv är en slätstruken medelmåtta som tror på Gud."

Vem behöver psykologer, när man har blogg-kommentatorer som kan förklara för en vad ens problem är? *S* (Och är inte "naiva cyniker" en oxymoron förresten?)

Två kubikmeter ved är tungt att bära

Idag fick vi till slut vår vedleverans. När lastbilen kom så insåg vi att vi inte hade planerat vart veden skulle vältas av. Det blev att alltihop dumpades på ena kanten av vår tomt. Sen skulle hälften in i ett förråd som vi har på sidan av huset, andra hälften som inte fick plats där skulle läggas under ett litet tak som finns bredvid redskapsboden. Allt detta ligger alltså långt från vägen, så det hade inte varit möjligt att köra lastbilen ända fram dit där vi skulle ha veden.
Vi fick bära.
Och släpa.
Och släpa lite till.
Blir man trött eller?
Jag tycker själv inte att "två kubik" låter så himla mycket. Men det är mycket. Jag lovar.

Efter dagens enorma kraft-ansträngning har vi iaf förhoppningsvis ved så det räcker för resten av vintern. Vedmannen berättade att det har varit enormt tryck på alla vedhandlare, alla lager håller på att ta slut. Inte konstigt, så som vädret har varit. Nu vet vi iaf inför nästa vinter att det är bäst att köpa på sej rejäla lager innan kylan slår till.

Serien Naomi

Nemi suger (en recension av en märkligt populär serie)

Varje morgon när vi läser serierna i DN så retar vi oss på att Nemi suger så hårt. Nemi och Doris är dom sämsta serierna i DN, helt utan konkurrens. Doris ska vara en "serie för barn" - om jag hade varit barn hade jag känt mej förolämpad av dom extremt krattiga teckningarna som verkar ha gjorts med vänsterhanden på en kafferast, och den totala bristen på humor. Men Nemi stör vi oss på ännu mera, eftersom den ändå utger sej för att vara en serie för oss. Vi är ju relativt unga (vi är åtminstone i ålder med Lise Myhre som tecknar serien skulle jag tro), och "alternativa", gamla synthare/goter. Så det borde ju liksom vara en serie för oss. Men icke.

Skämten i Nemi är av samma typ och kvalitet som dom absolut sämsta skämten man kan hitta i en gammal Kalle&Hobbe-serie, eller kanske som nån gammal Knasen, Hagbard Handfaste el dyl. Man skulle kunna tro att serie-utvecklingen har stått still dom senaste decennierna när man läser Nemi.
Dessutom kan alla skämten delas in i tre olika kategorier:
1. Nemi är som en femåring i hjärnan, medan folk runtomkring henne är vuxna. Detta visar att Nemi är bättre än alla andra, för hon har kontakt med barnet inom sej, och vägrar att passa in i en mall för hur man ska vara.
2. Nemi är cynisk och genomskådande, medan folk runtomkring henne är naiva. Detta visar att Nemi är bättre än alla andra, för hon är smartare.
3. Cyan har problem i sitt förhållande, vilket beror på att Cyan är från Venus och hennes pojkvän från Mars.
1 och 2 är kanske ffa så otroligt irriterande för att dom inte går ihop. 3 är irriterande för att hej, John Gray var irriterande på nittiotalet, att nån har kört fast i hans tankegångar och inte kommit längre än så år 2010 är ännu mer irriterande, att nån som låtsas vara lite "alternativ" och subkulturell har gjort det är hyper-irriterande!

Ett sista skäl att hata Nemi är att Lise Myhre uppenbarligen är extremt lat. När jag svänger ihop mina blogg-serier på en halvtimma så blir det väl inte speciellt avancerade bakgrunder, ofta blir det knappt nån bakgrund alls. Men det är ju jag det, som bara ritar serier som en liten hobby om kvällarna. Lise Myhre jobbar för f-n heltid med detta! Ändå är alla hennes seriestrippar såna som rimligen inte borde ta mer än nån timma, max, att färdigställa. Två personer, ena personen är Nemi eller Cyan som hon ju måste kunna rita i sömnen vid det här laget, andra personen en helt generisk människa utan några speciella drag, och sen ingen bakgrund. Ofta är Lise Myhre dessutom så enormt lat att hon inte ens orkar hitta på ytterligare en variant på nåt av sina tre standardteman, hon orkar helt enkelt inte hitta på nåt skämt öht, och då lägger hon bara in en bild på Nemi där det står "Glad Påsk", "God Jul", "Gott nytt år", "Glad Halloween", "Glad Valborg", "Glad annandag pingst" eller vad det nu råkar vara för helg som ligger närmast dagen då Lise Myhre råkade bli extra lat.

Jag vet att jag inte är den enda människan som har insett att Nemi suger. Jag har flera vänner som har gjort samma upptäckt. Men många verkar förblindas av det faktum att Nemi är vit i fejan och har svart eyeliner, och tror att det på nåt vis är en lite alternativ och annorlunda serie, och att man därför ska gilla den om man själv är alternativ och annorlunda. Det är lite kejsarens nya kläder över det hela - en massa människor som intalar sej att dom ser en kvalitet som i själva verket inte finns där.

Paradoxer schmaradoxer. del 9.

David Lewis: You look a little blue. Wasn't Heaven what you expected?
Pietro: We're not supposed to be here at all.

The dogs tell their story.
Lewis: Time paradoxes! You gotta be kidding me!
Pietro: What?
Lewis:You see: Time has either several dimensions, which would mean that time-travel could place you in other possible worlds. That would be weird, but not paradoxical. Or time has only one dimension. But in that case the seeming paradoxes are just instances of the time-traveller's subjective chronology differing from the objective one.

Bissy: But in that case...
Pietro: ...none of this can have happened!
Logan: What?

Ved tralalala!

Äntligen ska vi få en ved-leverans. I morgon. Vi som var på vippen att köpa en motorsåg och börja såga upp dom stora kubbarna här ute... Det har varit extremt hårt tryck på ved-leverantörerna på sistone (inte helt oväntat kanske, med tanke på vädret). Men man lär så länge man lever - till hösten ska vi köpa massvis med ved i god tid innan det blir svinkallt och rusningen börjar...

Ny valp?

Nä, inte precis... Gammal nio-årig kanin-gumma är väl närmare sanningen.
Fast man kan ju förstå att nån tar fel när dom bara ser ett koppel, och sen i änden lite svart ludd som tumlar runt i snön.

Bra tänkt av snöplogarna

För varje nytt snöfall har vägarna krympt, blivit smalare och smalare. Jag har inte ens tänkt på det förrän idag, då snöplogarna bestämde sej för att faktiskt ploga ända ut till vägens kant. Nu känns landsvägen som en motorväg i jämförelse. (Okej, ska man vara noga var det väl inte snöplogarna som bestämde sej för nånting, utan människorna som kör dom.)

Foto av Jeroen Kransen.

The Animal Vegetable Mineral Menace

Kan vara ett av dom bästa superskurks-namnen nånsin. Dessutom är han utbildad på Stockholms universitet. Det ni! SU - om superskurken själv får välja.

Paradoxer schmaradoxer. del 8.

Logan: But what happened now?
Bissy: We're suddenly dead.
Pietro: But how are we now gonna fix things?

Logan: Let's see if we can find mum and dad...
Pietro: Yes, they must be dead as well now.

Pietro: Hey look! It's philosopher David Lewis!

Fjäder i svansen

Det är verkligen kul det här, att stå och klicka en hund i taget inne på badrummet... det var ju riktigt bra att det blev så smällkallt en period, så att man tvingades till inomhusträning. För jag har verkligen blivit en mycket bättre klickare nu.
Med Logan och Pietro (ffa Logan) ligger fortfarande fokus mest på att få dom lite allmänt klicker-kloka sådär, kunna byta beteende när ett visst beteende inte längre ger utdelning, testa lite olika grejer istället för att skaffa sej en standard-repertoar och sen köra bara på den. Men med Bissen blir det mer seriös träning av olika moment. Ffa då "ligg med både hakan och svansen i golvet".

Igår så var Bissen först studsande uppspelt, men när jag körde "ligg" som första moment så lyckades han ändå få ner svansen efter att ha koncentrerat sej hårt på det i c:a trettio sekunder. Sen när han väl fått ner den en gång, så kunde han upprepa övningen ganska lätt. Efter detta körde vi apport några gånger, samt övade på kryp (som jag börjat fri-shejpa in), och då var ju svansen piskandes fram och tillbaka och pekandes på hans nacke hela tiden. Sen sa jag ligg igen - och nu tog det säkert över en minut för honom att lyckas få ner svansen. Gång på gång försökte han trycka ner den, gång på gång studsade den upp igen som om den hade en stenhård fjäder vid roten. Men när det lyckats en gång, så gick det ganska lätt ett par gånger till. Sen slutade vi för kvällen.

Sen fick jag träna med Logan och Pietro i köket istället, för Bissen vägrade att lämna badrummet. Han ville träna mera. Han är rolig den hunden... om han fick bestämma själv skulle han nog hålla på nån timma i sträck med lydnadsmomenten.

Hur man gör BYXOR till sin hund

Jag tycker det gör väldigt stor skillnad för hundarnas frusenhet om dom får ha byxor på sej eller inte. Om ni följer den här beskrivningen kanske slutresultatet inte blir världens snyggaste modeplagg precis, men förhoppningsvis nånting som är varmt och skönt åt hunden.
Ta fleece-tyg och klipp ut en bit som ser ut ungefär som det jag ritat på punkt 1. Ni får mäta lite på hunden med måttband först, för att se ungefär hur långt det är mellan svansroten och mitten på ryggen, svansroten och svanstippen, och hur tjocka lår den har. Tänk på att byxbenen ska vara stora och fladdriga (tänk hip-hop-brallor) så att hunden inte hindras i sina rörelser.

Sen är det bara att sy på det sätt som jag har ritat. Beroende på vilken kroppstyp ens hund har kan man göra lite modifieringar. Bissen har ganska styv svans, så istället för att sy hela vägen i "svans-ärmen", så har jag bara sytt ihop ärmen längst ut och satt dit kardborreband längre ner som man stänger med. Pietro har väldigt smala höfter och litet avstånd mellan bakbenen, så han behöver inget extra tygstycke i skrevet. Istället har jag bara sytt ihop själva byxbenen där. Min tecknade beskrivning är alltså bara nån sorts grundmodell som ni sen kan modifiera på olika sätt.
Huvudsaken när det gäller skrevet är iaf att hunden kan göra sina naturbehov utan att det kommer i byxorna, men att pungen ändå är täckt. För pungen är ett område som hunden kan frysa väldigt mycket om, som den t o m kan få köldskador på om den är tunnhårig och ute riktigt länge i kylan. (Om byxorna ska vara till en tik så får man förstås sy skrevet annorlunda... Själv har jag ju bara sytt till Bisse och Pietro.)

Byxbenens längd beror på om hunden har skor på vintern eller inte. Har hunden skor kan man göra hel-långa byxben. Men om hunden (som dom flesta hundar) går barfota, så är det bättre att låta byxbenen stanna vid haserna. I annat fall kan hunden råka få in en tass inuti byxbenet, och sen fastnar tassens klor därinne och hunden får springa på tre ben tills matte har lirkat loss den.

"Hängslena" kan man också göra på lite olika sätt, bl a beroende på hundens kroppsform. Huvudsaken är att man fixar nån form av gummiband som håller byxorna på plats.

Sen kompletterar man med nån sorts tröja eller täcke (men sånt kan man ju köpa). Nu är hunden klar att ge sej ut i vinterkylan! :-D

Paradoxer schmaradoxer. del 7.

Leonardo: What are you doing?
Dogs: There! Now we can't get hold of the syntheziser and bring it to the present despite it being brought already. The paradox is fixed!

Bissy: Allright, all problems must have been solved now!
Logan: Wait! Now the first time-trip to the renaissance cannot have happened the way it did. We've made even bigger changes this time!

Bissy: Oh no! If that time-trip never happened, then Cissi cannot have gotten hold of that hover-car, and then she wouldn't have been able to save us when we got stuck in our car...
Logan: ...so we all died!

Spelfilm av Max Anderssons "Döden"

Jag drömde att detta skulle hända. I serien så är Döden tecknad med nån sorts kranium till skalle, men en någotsånär mänsklig kropp och lustiga Musse-Pigg-byxor. I filmen såg han ut mer som en klassisk lieman, med kåpa och ett kranium som sticker fram ur luvan. Precis som i serien var dock handlingen att Döden blir uppsagd från sitt jobb, eftersom man måste skära i den offentliga sektorn. Sen får han ta jobb på dagis. Där träffar han av en slump en kvinna på flykt från sin elake make, som har använt sina pormaskar för att skapa en armé av kloner. Längre fram i serien har Döden och kvinnan sex, även om man inte får se själva akten, bara när dom börjar hångla och sen klipp till när dom ligger i sängen efteråt. Detta fanns även med i filmen. Men det såg ännu underligare ut på en spelfilm, när en kvinna liksom ska hångla med ett kranium som inte har några läppar eller nånting.

(Bilden ovan föreställer Döden som återupplivar barnens döda kaniner. Han stoppar in kaninernas kroppar genom sin mun, och drar ut dom igen genom sprickan i skallen. Då har dom fått väldigt underliga utseenden, men dom lever igen... och har också mystiska krafter, som att påverka folks drömmar och göra drömmarna verklighet.)

Paradoxer schmaradoxer. del 6.

Pietro: I told you it was a bad idea.
Bissy: Okay okay.

Bissy: Only one thing to do! Go back to Leonardo and the renaissance!
Leonardo: What?

Bissy: Leonardo! You gotta hide your music machine! If you don't, Cthulu will rule!
Leonardo: Could it be some substance in the ink that...?

Ravenous - en film för Immanuel Kant (spoiler-varning)

Vi kollade på Ravenous igår, som jag tycker är en väldigt bra film. Det är en wendigo-historia, vilket i grunden är lite samma idé som en vampyr-historia (Roger Egbert skrev att en vampyr ju egentligen bara är en kannibal med bordsskick). Och såna brukar bli otroligt tråkiga om man tar bort alla svagheter som traditionellt associeras med dessa monster, så att bara superkrafterna blir kvar. Ravenous kannibaler har inga svagheter alls - människo-köttet botar alla skador och sjukdomar, inklusive depression (det är alltså inte ens så att "extra emo" är ett pris man måste betala för sina krafter) och ger övermänsklig styrka, utan att göra en känslig för vare sej kors eller solsken eller vitlök eller nånting annat. Fast ett pris måste man ju fortfarande betala - man måste bli ond. Så själva moralfrågan ställs på sin spets, eftersom det inte finns några andra problem med att vara wendigo. (Det finns heller inga käcka substitut för människo-kött som man kan äta istället, på det sätt som många vampyrer kan skippa hela mord-grejen och leva på nånting annat.)

Vår hjälte, kapten Boyd, kämpar konstant filmen igenom med att bita sej fast i sina moraliska principer (som t ex "det är fel att mörda folk"). Det är jobbigt. Det går inte så jättebra alla gånger. På slutet (och här kommer alltså spoilern jag varnade för i rubriken) så dödar han dramats stora skurk i en självmords-attack, och ryker alltså själv med på köpet. Men han dör till slut med sin moraliska integritet i behåll, och det är ingen liten bedrift under omständigheterna. Han har goda avsikter, att rädda framtida resande i trakten från wendigoerna. Det ser dock inte ut som om han kommer att lyckas, det antyds att nya wendigos strax kommer att dyka upp. Allt var alltså förgäves, om man ser till vilka konkreta resultat han uppnådde. Ändå är han en hjälte, helt enkelt p g a sin moraliska integritet.

Precis när sluttexterna började rulla så minns jag att Kant skrev att just såna historier borde berättas för ungdomar som ett led i deras moraliska uppfostran (däremot minns jag inte riktigt om det var i Grundläggning eller Praktiska...). Han skriver att man ofta trycker i ungdomar moralkakor som slutar med att godhet belönas och dom onda får sitt straff, man försöker liksom lura i ungar att det är bra att vara god av rent egoistiska skäl. Men vill man ge barn nån moralisk resning så är det bättre att berätta historier där allting går dåligt för den goda huvudpersonen, men där han ändå framstår som en hjälte helt enkelt pga sin moraliska integritet.
Slutsatsen blir att Ravenous borde ha varit en av Kants favoritfilmer om han levt idag.

Undras hur länge mildvädret kommer att vara

Jag skriver "mildväder" och syftar på dom minus tre-fyra-fem grader vi har haft igår och har idag. Det är ju milt jämfört med hur det varit i ett par veckor nu.
Tyvärr förutspår SMHI att det jättekalla kommer tillbaks mot slutet av veckan... hoppas inte. Vi ville ta oss ut och köra sök med sökgänget då.

Paradoxer schmaradoxer. del 5.

After letting Cthulu off, the dogs go home again.
Pietro: I have a bad feeling about this...

Hundar har ingen känsla för rättvisa

I diverse filosofi-sammanhang har jag lärt mej om apor som verkar ha en känsla för vad som är rättvist respektive orättvist. Med hundar förhåller det sej uppenbarligen helt annorlunda. Igår tränade jag lydnadsmoment på badrummet igen. Bissen blir snabbt duktigare och duktigare på apporterings-ingångar och platt-ligg-trots-uppspelthet. Och oj så roligt han tycker det är! Så roligt att när det var Pietros tur, så tog han helt resolut och körde ut Pietro och försökte sno det träningspasset för egen del.
Då stängde jag helt enkelt badrumsdörren om Bissen och lät honom sitta där i sin ensamhet, medan jag och Pietro tränade på sovrummet istället. Undras just om han lärde sej nåt av det. Förmodligen inte.

Unforgiven (som märkligt nog heter "de skoningslösa" på svenska)

Vi såg den igår. Jag har sett den en gång tidigare för länge sen. Det är en otroligt bra film.

Jag läste nån recension som kallade Clint Eastwoods rollfigur William Munny en "anti-hjälte", och det kan man kanske säga... men ofta när man använder ordet "anti-hjälte" så handlar det ju om en karaktär som går runt och beter sej som ett arsle helt enkelt för att han är ett arsle, men som ändå är huvudpersonen man ska heja på. Och det behöver inte vara dåligt, det kan ju funka, om filmskaparen/författaren ändå lyckas ge en förståelse för och nån sorts djup åt karaktären. Men lika ofta blir det rätt kasst. Många verkar tro att en berättelse automatiskt blir mer djup och intressant om man använder en trött gammal anti-hjälte-kliché istället för en trött gammal hjälte-kliché (så är det alltså inte).
I Unforgiven beter sej huvudpersonerna illa mer för att dom är fångar i sin situation, inte verkar ha speciellt mycket val. Man kan inte som tittare sitta och tänka "öh, ditt arsle, varför gjorde du inte sådär istället?", för det finns inte så mycket annat dom kunde ha gjort istället.

I början av filmen blir en prostituerad på en saloon knivskuren i ansiktet, efter att hon råkat fnissa till åt en kund som visar sej ha väldigt liten kuk. Han attackerar henne med kniv, och hans kompis hjälper till att hålla fast henne. Övriga horor rusar och hämtar saloon-ägaren, som stoppar det hela genom att trycka en pistol i nacken på en av förövarna och säga åt honom att lägga av. När sheriffen anländer och ska skipa rättvisa, så kommer alltihop att handla om ekonomi. Saloon-ägaren har investerat pengar i sina horor. Nu har en av dom blivit förstörd. Förövarna har alltså skadat hans egendom, och ska ersätta honom med fem fina ponnies. Klart! Hororna ses som inte riktiga människor, utan som nån sorts saker.
En av förövarna får faktiskt lite samvetskval och vill ge en ponny, den finaste, till misshandels-offret självt. Men det är för lite och för sent, hororna skickar iväg honom och hans häst igen. Istället skramlar dom ihop pengar för att kunna hyra yrkesmördare som ska skjuta ihjäl förövarna.

Jag har läst lite diskussion om filmen på nätet, och en del verkar anse att horornas reaktion är over the top, vadå mörda som hämnd för misshandel? Och nä, det är ju inget som riktigt stämmer med vår egen moralsyn. Även folk som tycker det är rätt att hämnas brukar ju anse att hämnden ska vara proportionerlig. Öga för öga, men inte två liv för en misshandel. Men jag tycker det framgår rätt bra i filmen att i det samhälle där det utspelar sej, så anses det faktiskt ganska normalt att mörda någon som hämnd för att denna person förnedrat och misshandlat en. Om det handlar om människor... Men hororna betraktas inte som riktiga människor. Och det vägrar dom att finna sej i, dom vill ha samma rätt till hämnd som andra.

En av yrkesmördarna som kallas in, och den stora huvudpersonen i filmen, är Eastwoods rollfigur Munny. Det går rykten om honom att han ska vara rena Lucky-Luke-figuren med sina pistoler - men man inser rätt snabbt att det bara är rykten. Anledningen till att han förr i tiden var en framgångsrik revolverman var mer att han blev så känslomässigt avtrubbad av all sprit han drack. I vår tid kan torpeder droga sej med en kombination av sprit och lugnande medel - normala människor bara däckar av den kombinationen, men har man byggt upp en tolerans-nivå kan det tydligen istället få till effekt att man helt enkelt blir väldigt känslomässigt avtrubbad och därför pallar att göra grejer man annars skulle backa för. Munny har i princip använt ren sprit på samma sätt. Han var jämnt full under sin karriär, kände ingenting och kunde göra lite vad som helst mot folk. Han var inte alls världsbäst på att sikta och skjuta (svårt att vara det när man är konstant full), men folk blev rädda för honom eftersom dom visste att han saknade spärrar och kunde göra vad som helst, vilket gav honom ett övertag, och sen hade han ofta ren bonntur också.
Så småningom så gifte han sej dock med en kvinna som lyckades få honom att lägga av med spriten. Nu har han varit nykter bonde i många år. Men frun dog i smittkoppor, ekonomin är dålig, och han har två barn att försörja. Så han bestämmer sej för att ta det här mördar-jobbet, det kan ju inte vara så svårt, bara skjuta två personer, sen är det klart. Han ska göra det nykter, inte börja supa igen och ramla tillbaks i sin gamla avtrubbade psykopat-personlighet. Så tänker han.

Detta är en av dom väldigt få filmer där mord faktiskt framstår som nåt hemskt, även när det är hjälten som utför det. Mordet på en av förövarna blir väldigt utdraget. Först ska Munnys kompanjon skjuta, för det är långt avstånd och han är bäst på att sikta. Men ingen är ju ofelbar, och han råkar träffa killens häst istället för killen själv. Hästen ramlar över honom och bryter hans ben. Alla hans kompisar flyr och gömmer sej. Killen ligger under den döda hästen med brutet ben och skriker på hjälp, men hans kompisar törs inte komma fram och riskera sina egna liv. Munnys kompanjon pallar inte att fortsätta skjuta mot den stackars killen som ligger där med brutet ben. Det blir Munny som får ta över geväret, men först missar han och skjuter bredvid. Killen kravlar och släpar sej med sitt smärtande brutna ben för att komma i säkerhet. Munny får ladda om och sikta igen. Till slut träffar han killen i magen, så då har han iaf blivit dödligt sårad, så jobbet är på det sättet avklarat. Men man dör ju inte direkt av ett skott i magen. Killen blir liggande, han har ont, han börjar babbla, han vill ha vatten för att han känner sej så törstig. Hans kompisar sitter fortfarande i sitt gömställe och törs inte komma fram, dom är livrädda för att bli skjutna dom också. Till slut orkar inte Munny höra mer på killens ångest, och ropar åt hans kompisar att dom kan komma fram och ge honom lite vatten, han lovar att inte pricka dom med geväret. Killen får sin vattenslurk och dör till slut under svåra plågor.
När man ser en sån mord-scen så ser man samtidigt kontrasten mot hur filmer brukar framställa vår-hjälte-dödar-nån.

Som sagt; en väldigt fruktansvärd men väldigt bra film.

Paradoxer schmaradoxer. del 4.

Bissy: I'm driving back into the time-stream! I'll keep my course this time!

Bissy: I've got an idea! We dropped off a monster in the seventies during our first time-trip. Then we made it undone with our second time-trip, and paradoxes ensued. Perhaps we can make everything right again by dropping off a new monster?
Pietro: But... it's Cthulu!

Bissy: One monster is as good as another.

Vilken galning!

http://www.dn.se/bostad/vinden-dar-allting-har-en-vinkel-
Vilken galning! Bor på en vind där allting är i konstiga vinklar. Jag säger bara: Läs Lovecrafts "the dreams in the witch house" och tag varning. Där får man se vad som kan hända om man bor i en lägenhet med konstiga vinklar!

Har man blivit alltför beroende av sin kamin...

... när man drömmer om ved?
Jag drömde att när man drog ut ask-facket under kaminen helt och hållet, så var det otroligt mycket större än vad hela kaminen var. Alltså, kaminen måste ha haft nån sorts doktor-Who:s-telefonkiosks-skepp-egenskaper (och om ni förstår den referensen kanske ni är lika nördiga som jag). Och därinne låg det massvis med torr, varm ved och bara väntade på att eldas upp!

Det snöar i helvetet och Logan blir klickerklok

Blev lite badrums-övning ikväll igen. Bissen fick öva på apporterings-ingångar. En gång i tiden kunde han dom, sen verkar han ha glömt bort dom. Han har blivit helt fixerad vid att ställa sej snett framför mej med apporten. Kompisen Ida föreslog att jag skulle dela upp det i flera små-moment, och det verkade hjälpa först, men sen körde det ihop sej igen. Efter att ha trasslat runt med detta på badrummet ett tag, så testade jag att hjälpa Bissen, men inte med gester utan med ord. Jag sa helt enkelt "fot" när han var på väg mot mej med apporten (men utan att röra mej på nåt sätt). Första gången fick jag säga "fot, ja FOT, fot" osv ända tills han var rätt. Men på kanske fem repititioner kunde jag ta bort denna extra-hjälp helt, stå helt tyst och han kom in rätt.
Jag undrar om det kanske generellt är så att man ganska lätt kan ta bort ord-hjälper, medan det är svårare att ta bort gest-hjälper? Det skulle i så fall kanske kunna förklaras med att det är mer onaturligt för hunden att lyssna på människo-ord än att läsa av kroppsspråk. Därför är det svårare för dom att ta hjälp av ord man säger, dom måste koppla på hjärnan mera då, vilket gör att dom lär sej snabbare... hm. *snillen spekulerar*
Sen övade vi ligg också. Jag har som kriterium att han ska ligga platt på golvet, inklusive svansen. Den får inte sticka upp och vifta. Skitsvårt när han är så pepp, men idag gick det mycket bättre än igår!

Nu kommer jag till det som ligger bakom inläggets titel. Logan kom in på badrummet jätte-peppad, av den enkla anledningen (tror jag) att Bissen hade varit därinne bakom en mystisk stängd dörr men tydligen gjort nånting som var jätteroligt. Men sen när Logan kom in där så fanns det varken snygga tjejer eller skummisar att skälla på eller rådjur eller nåt annat som han brukar tycka är kul. Det fanns bara en matte, en klicker och lite godisar. Jag tror att extrem pepp krockade med plötslig uttråkning i Logans hjärna och skapade en helt unik sinnesstämning, som ledde till att det helt plötsligt gick att fri-shejpa fram massa tricks, byta från ena tricket till det andra utan nån särskild signal (bara att han märkte att jaha, nu funkar inte detta längre, då byter jag beteende till nåt annat, osv), växla mellan alla möjliga grejer... Jag var helt paff! Men oj så kul.
Det är banne mej tur att det blev sånt här jättekallt väder, annars hade jag väl aldrig satt igång att träna lydnad på badrummet. (Och titeln på inlägget syftar förstås inte på det väder som råder utanför fönstret, utan på nånting som jag länge trodde var mer sannolikt än att Logan skulle bli klickerklok...)

Till sist Pietro, som ju började pröva olika beteenden redan förra gången. Jag bara fortsatte med detta, tänkte att jag än så länge helt enkelt prioriterar att belöna att han öht testar runt på olika grejer.

Paradoxer, schmaradoxer. del 3.

Pietro has learnt a thing or two by lying in daddy's lap.
Alexander: You're not reading, are you? This is not meant for dogs.
Pietro: Oh no!

Among other things, that Cthulu's natural environment is among non-euklidian pieces of architecture.
Pietro: Look! There he is!

Bissy: It must be the aggregated amount of paradoxes in the time-stream that triggered something like Time's own immune defense, which kicked us out so to speak sideways, and we ended up in this monster dimension.
Logan: Less expository dialogue and more throttle please!

Ny facebook-bild

Jag och hundarna:

Jag är ju så sällan på Fejan. Men nu har jag tänkt byta bild iaf.

Nyfikna hästar och apport med snö på

Jag var ute på promenad med hundarna, och stannade för att träna några apporteringar. Bisse tycker det är väldigt läskigt att ta en apport som det kommit snö på, men när jag hejar på lite så går det. Logan är riktigt pålitlig på att apportera nu, dvs på att öht ta apporten. Kanske dags att börja träna lite på att sitta och vänta på kommando ordentligt där...
Både Bisse och Logan fick göra ett par apporteringar var och lite fot-vändningar, sen räckte det tyckte jag. Pietro satt nerstoppad i en väska under tiden.

Vi var bredvid en hästhage. När vi började stod alla hästarna längst bort i hagen, men sen kom den ena efter den andra travandes för att se vad vi pysslade med. Till slut stod hela flocken där och glodde storögt. Då fick jag också tillfälle att spana in deras täcken ordentligt. Det verkar faktiskt vara andra täcken än dom har på vår och höst. Dels går dom upp mer mot halsen, och har som en liten kjol som hänger ner över hästens svans och rumpa. Dels verkade dom flesta täckena vara dubbla, med först fleece och sen nåt termo-material. Dom kanske mår ganska gott i sina kläder ändå.

Goda nyheter på toa-fronten

Efter att ha hällt i X antal liter kokande vatten i toan, så verkar den funka normalt igen. Så det var väl bara nån isbildning i röret som nu har lossnat, och vi slipper ringa efter rörmokare.
Skönt det. Kissa i komposten är inte så kul som det låter.
Idag är det ju riktigt behagligt väder, så nu blir det låååång promenad med vovvarna.

Varför vi inte ska sitta och läsa på toaletten

*Pekar på "Alltid rött, alltid rätt":s kommentar till förra inlägget*

Toalettproblem

Skit också. (No pun intended.) Vi har fått toalett-problem. Stopp. Som kom helt oförklarligt. Vi misstänker en isklump nånstans mellan hus och septitank, så vi håller på och tömmer kokande vatten i toan. Får se om det hjälper.
Tills dess så får vi kissa i komposten. Det rekommenderas hur som helst att man gör det (jag skojar inte!) i boken om hemma-odling som jag köpte när grannens unge sålde jultidningar och -böcker.

Paradoxer schmaradoxer. del 2.

Bissy: Where are we? This place is totally weird!

Pietro: Oh no! We're flying through non-euklidian geometry!
Logan and Bissy: What?

Pietro: That's where Cthulu lives!

Frysande hästar

I morse när vi passerade några hästhagar sa Alexander:
- Stackars hästarna! Stå ute i den här kylan, med bara samma lilla täcke på sej som dom har redan vid fem plusgrader. Kom inte och säg att dom inte fryser!
Jag tycker faktiskt också det är konstigt. Okej, shetlandsponnysarna som bor här i närheten går ju nakna året runt, men dom får å andra sidan jordens vinterpäls. Rena Logan-lurvet. Men dom vanliga ridhästarna? Dom ser ju bara ut att ha samma små täcken i arton minus som dom har vid fem plus... precis som Alexander sa. Såhär skulle min häst se ut om vintern, om jag nånsin skaffade nån: *S*


(Men fråga mej inte varför en av hästens fötter ser ut som en barn-fot, det vet jag inte ens själv.)

Drömmen om bombhotet

Inatt drömde jag att jag bombhotade en stor galleria, på skoj bara. Lite märkligt skämt kan man tycka... men i drömmen så tyckte jag att det var roligt, men jag trodde liksom att folk snabbt skulle inse att det bara var ett skämt.
Det gjorde dom inte. Alla blev livrädda och ringde efter både polis och militär. Snart var gallerian omringad, och alla ville ha tag i mej och stoppa mej. Av nån anledning hade jag med mej vovvarna också, så jag hade dom att tänka på, till råga på allt. Jag hade ingen aning om hur jag skulle komma ur den här knipan. Som tur är ringde Alexander från jobbet och väckte mej, så jag slapp skiten.

Lydnadsträning i badrummet

Eftersom det är så satans kallt så blir det ju knappt nån mental träning utomhus, bara springa på för att hålla värmen (trots alla våra kläder). Men ikväll kom jag på den smarta idén att köra lite lydnadsträning i badrummet.

Först Bissen: Gjorde lite olika tricks, men fokus låg på att träna ligg. Det var väldigt svårt tyckte Bisse, för han var så otroligt uppspelt över att få TRÄNA tjohoo ojojoj TRÄNA igen, att det krävdes mycket stor koncentration för att sen lyckas lägga sej platt som en flundra på golvet och hålla sej still. Men han kämpade på, och mot slutet av vårt lilla pass så slängde han sej på golvet och låg sen några sekunder iaf (längre testade jag inte), och under dom sekunderna tryckte han ner både haka och svans i golvet. Jag ska jobba vidare på just det här "lägga sej helt platt trots extrem uppspelthet". Det är ju en helt annan svårighetsgrad än "lägga sej helt platt när man är i nån sorts normal sinnesstämning".
Vi körde också fotposition. Bissen brukar lätt komma lite snett, han behöver nog öva positionen såhär i en helt störningsfri miljö.

Logan tyckte tvärtom inte alls det verkade kul att köra lydnad i ett dumt badrum. Jag lyckades iaf engagera honom i lite fjärr-dirigerings-övning, sätta sej upp utan att röra baken nånting. (Eller ska man kanske säga "när-dirigering", när man står ihopklämd med hunden i ett badrum?) Jag brukar nog hjälpa honom med det genom att luta mej lite framåt samtidigt som jag säger "sitt" - den rörelsen från min sida liksom motar eventuella framåt-rörelser från hans sida. Men nu var jag duktig och stod helt stilla, och jobbade med klickern och tajming. Började att klicka för sättandet när överkroppen var på väg uppåt, innan han öht hunnit få en chans att börja röra på ändan. Sen fördröjde jag klicket mer och mer, och det blev helt rätt.

Med Pietro tänkte jag också köra lite fjärr-dirigering, men insåg snabbt att det var för hög svårighetsgrad, han kan ju knappt ett skit på lydnadsfronten. Istället kom övningen att handla om att Pietro öht skulle testa olika beteenden. I slutändan blev det spontant uppkomna tricket "tass-markera såpa-flaskan" som vi övade på. Pietro testar inte runt olika beteenden, han stannar upp och tänker istället. Jag fick verkligen lägga band på mej själv för att inte börja visa honom, fick verkligen påminna mej själv om att han faktiskt tänker och ska få tänka ifred. T ex, han lägger nosen på istället för tassen, inget klick kommer, och då funderar han i en halv eller en hel minut på vad han ska göra nu. Jag skriver "fundera" eftersom han är helt lugn, ser väldigt fokuserad ut, men ändå blick stilla. När han funderat färdigt kommer han på det, och använder tassen istället. Han är lite egen lilla Pietro... men han får jobbet gjort han också.

Jag ska nog öva såhär ganska mycket nu.

Paradoxer schmaradoxer. del 1.

Bissy: The original problem was that we fetched the syntheziser that we already had.
Logan: To solve that problem, I suppose we could go back in time and prevent ourselves from fetching it when it's already fetched.
Pietro: But... wouldn't that make a new paradox?

Pietro: What was that?
Logan: We must have run over a bump.
Bissy: In the time-stream?

Bissy: Er... where did we end up now?