Ravenous - en film för Immanuel Kant (spoiler-varning)

Vi kollade på Ravenous igår, som jag tycker är en väldigt bra film. Det är en wendigo-historia, vilket i grunden är lite samma idé som en vampyr-historia (Roger Egbert skrev att en vampyr ju egentligen bara är en kannibal med bordsskick). Och såna brukar bli otroligt tråkiga om man tar bort alla svagheter som traditionellt associeras med dessa monster, så att bara superkrafterna blir kvar. Ravenous kannibaler har inga svagheter alls - människo-köttet botar alla skador och sjukdomar, inklusive depression (det är alltså inte ens så att "extra emo" är ett pris man måste betala för sina krafter) och ger övermänsklig styrka, utan att göra en känslig för vare sej kors eller solsken eller vitlök eller nånting annat. Fast ett pris måste man ju fortfarande betala - man måste bli ond. Så själva moralfrågan ställs på sin spets, eftersom det inte finns några andra problem med att vara wendigo. (Det finns heller inga käcka substitut för människo-kött som man kan äta istället, på det sätt som många vampyrer kan skippa hela mord-grejen och leva på nånting annat.)

Vår hjälte, kapten Boyd, kämpar konstant filmen igenom med att bita sej fast i sina moraliska principer (som t ex "det är fel att mörda folk"). Det är jobbigt. Det går inte så jättebra alla gånger. På slutet (och här kommer alltså spoilern jag varnade för i rubriken) så dödar han dramats stora skurk i en självmords-attack, och ryker alltså själv med på köpet. Men han dör till slut med sin moraliska integritet i behåll, och det är ingen liten bedrift under omständigheterna. Han har goda avsikter, att rädda framtida resande i trakten från wendigoerna. Det ser dock inte ut som om han kommer att lyckas, det antyds att nya wendigos strax kommer att dyka upp. Allt var alltså förgäves, om man ser till vilka konkreta resultat han uppnådde. Ändå är han en hjälte, helt enkelt p g a sin moraliska integritet.

Precis när sluttexterna började rulla så minns jag att Kant skrev att just såna historier borde berättas för ungdomar som ett led i deras moraliska uppfostran (däremot minns jag inte riktigt om det var i Grundläggning eller Praktiska...). Han skriver att man ofta trycker i ungdomar moralkakor som slutar med att godhet belönas och dom onda får sitt straff, man försöker liksom lura i ungar att det är bra att vara god av rent egoistiska skäl. Men vill man ge barn nån moralisk resning så är det bättre att berätta historier där allting går dåligt för den goda huvudpersonen, men där han ändå framstår som en hjälte helt enkelt pga sin moraliska integritet.
Slutsatsen blir att Ravenous borde ha varit en av Kants favoritfilmer om han levt idag.