Pietro var tuffast!

Jag var ute med hundarna på en promenad i skog och terräng. När vi gick över ett fält såg vi nånting längst bort mot skogens kant som faktiskt liknade ett spöke. Själv är jag ju en rationellt tänkande människa som förstår att det måste vara nåt annat, men hundarna reagerade med att spänna sej, sträcka på sej och vilja sätta av i den riktningen. Logan och Bisse stannade dock till några meter bort från "spöket" och stod sen bara och skällde. Pietro däremot, lilla fjoll-Pietro som liksom är Dvärghunden med stort D i familjen, han knatade rakt fram utan att ändra tempo och kissade på "spöket". Som egentligen var en stor hög med halm insvept i ett vitt lätt fladdrande plastskynke.

Så fort Pietro hade gjort det var ju storkillarna också tvungna att springa fram. Dom kan ju inte vara sämre än mesiga lillebror... ;-)