Agility-schäfer och sök-skick

Igår var jag och Alexander på vår kompis Stefans 34-års-fest. Under tiden passade syster Elin snällt alla vovvar. Innan vi åkte iväg hade dock Mary lekt agility. Hon har några gånger hoppat över hundstaketet på ett rätt klumpigt sätt, hon har liksom hoppat in i översta delen av metallnätet så att det har böjt sej, och sen har hon varit över. Jag har inte försökt förbjuda detta, eftersom jag har på känn att det lätt skulle kunna bli motsatsen, att man skapar extra spänning kring att hoppa över... ska man förbjuda nånting så måste det ju vara nåt som man verkligen kan hindra hunden från att göra, så man inte riskerar att få en situation där hunden gör förbjudna grejen medan man själv springer efter och gapar och vrålar och därmed lär hunden att det går bra att strunta i gap och vrål... Att alltid ha Mary i koppel på tomten så man alltid kan hindra hopp-över-staketet ända tills ett förbud sitter i ryggmärgen har känts för jobbigt. Så nån gång ibland har hon hoppat över staketet, och jag har helt enkelt kallat in henne igen, utan att göra nån affär av det.
Men igår så upptäckte Mary en ny hopp-teknik. Helt plötsligt så hoppade hon som rena Milton . Sköt ifrån explosivt med bakbenen och drog upp tassarna under kroppen, och seglade över staketet. Vårt hundstaket är en meter högt, sen gjorde hon avstampet på skaren som väl är 2 dm över marknivå ungefär, så säg 80 cm, som hon flög över med god marginal. Mary blev helt lyrisk när hon upptäckte att man kunde hoppa på det här sättet. Hon började studsa fram och tillbaka och såg hur lycklig ut som helst. Drog ett varv runt huset, jag ropade, fick ropa några gånger men sen kom hon till mej. Nu ska vi ta och höja staketet... vi som trodde det kunde vänta till våren...
Framtida agility-stjärna? ;-)

Idag så lattjade jag och Elin lite med vovvarna innan det var dags för henne att åka hem igen (Alexander var på jobbet, stackarn började jobba fem i morse efter att ha varit på fest kvällen innan... han sov dock över på jobbets övernattningslokal så det blev några timmar iaf). Först skulle vi testa att göra sök-skick med Mary. Jag har bara gjort det en enda gång tidigare, och då fattade hon inte det här med luftvittring. Jag (som var figge, Alexander var förare) fick lägga på en liten ljudhjälp, nämligen att knorra med gosedjurs-fasanen som jag hade som belöning. Nu hade jag placerat ut Elin som figge, med bollar och godis (dock ingen kampgrej, Mary har för tillfället inga fungerande hörntänder och har därför svårt att kampa). Jag hade dock glömt att säga att hon skulle sitta nära stigen. Elin är van vid Logan som sticker ut ganska djupt, så hon hade satt sej typ femtio meter in i skogen. Det visste inte jag när jag kom med Mary. Mary började dock ändå vädra i luften! Sen gick hon, inte sprang utan gick, men koncentrerat och vädrande, in i skogen och åt rätt håll. Jag kopplade lös henne men följde långsamt efter på lite avstånd. Då och då stannade hon upp och var förvirrad, stoppade ner nosen på marken och kollade efter spår, men sen upp med huvudet igen och vädra lite mera i luften. Vi kom längre och längre in i skogen och jag började inse att Elin satt på djupet.  När Mary var kanske en tjugo meter från Elin började hon bli osäker på om hon letade på rätt sätt egentligen, men Elin såg det från sitt gömställe och gjorde ett litet svagt pip med en pipboll, och efter en stund ett litet pip till. Sen tog sej Mary ända fram och fick leka mycket med bollarna och sen äta frolic.
Vi gjorde ytterligare ett skick lite närmare stigen, och det gick jättebra!

Sen var det Logans tur. Han fick lite kortare skick, för det var länge sen han sökte, och jag visste inte riktigt om han kommit av sej. Men det gick bra. Två skick fick han också som han skötte jättebra.

Efter detta en liten promenad med småkillarna.

Trevlig dag!