Projektet "få Mary intresserad av att markera grejer" går vidare...

Kanske ska skriva allra först förresten, att bara för att det blir Mary-Mary-Mary i hundträningsrapporterna, så betyder inte det att gossarna bara ligger på soffan. Dom går långa promenader ibland, kortare promenader med lite lydnadsträning ibland, samt leker i trädgården. Men det är mest med bebisvalpen det händer saker, och det är mest henne jag tränar målmedvetet, eftersom hon ska bli tävlingshund. Så då skriver jag mest om henne.

Jag gjorde en uppletande-ruta igår. Gick ut i skogen och vallade en hundra kvadratmeters ruta tätt, tätt. Nu kanske ni frågar er om inte detta var sjukt jobbigt när man har snö upp till låren, och svaret blir då JO, sjukt jobbigt. Hur som helst, la sen ut fyra apportföremål i rutan, och hämtade sen Mary.
Släppte Mary på rutan. Mary försökte följa mitt spår, följa hur jag hade gått när jag vallade. Vilket inte gick, då jag gått fram och tillbaks flera gånger och vallat väldigt tätt. Så Mary kämpade, och kämpade, och kämpade med att följa det hopplösa spåret... har ingen aning om hur länge hon höll på innan hon till slut gav upp, men det var väldigt länge iaf, tungan typ släpade i backen.

DÅ, när hon till slut gett upp, så gick hon istället fram till den ena apporten efter den andra och markerade med nosduttar. Och jag berömde, gosade och godismatade så mycket jag bara kunde.

Jag ska göra flera såna här rutor nu... hon borde väl gå på prylarna mer direkt i fortsättningen.