"Då har du inte blivit tillräckligt arg"

Ibland i hundtränings-diskussioner föreslår nån att man ska lösa ett problem med att bli "riktigt arg" på hunden, så den lägger av och inte törs göra om det. Ibland när detta förslag har kommit upp så svarar nån "min hund blir bara triggad om jag blir arg på den". Såna uttalanden möts ibland med rent oförstående. "Vadå, då har du inte blivit tillräckligt arg, då har du bara stått och mesat, du måste bli rejält arg så lyssnar hunden".
Här kommer en liten sedelärande historia.
Jag var ute på promenad med Mary och Logan. Mary vill gärna hugga tag i Logans koppel och svinga omkring med honom, men nu har hon lärt sej så bra att inte göra så. Tyckte jag. Jag har varit skitenvis med att byta ut Logans koppel, direkt när hon tar tag i det, mot nån liten repstump eller leksak, och när enbart ett envist bytande inte hjälpte så tog jag tag lite halv-brutalt i Marys nos för att bända loss den innan jag bytte. Till slut så trillade polletten ner, och hon slutade dra Logan i kopplet.
Men jag måste ha missbedömt hur mycket mental ansträngning som krävts från Marys sida för att inte bita i det där lockande kopplet. Nu promenerade vi till hästgården och tillbaka, och när vi bara var några hundra meter hemifrån så liksom rasade självkontrollen och hon började bita och rycka som en dåre i Logans koppel. Logan blev absolut pissförbannad, men det sket ju Mary i. Jag blev också pissförbannad. Så pissförbannad att jag bara slet tag i Mary och vrålade med mina lungors fulla kraft rätt i ansiktet på henne att LÄGGA AV (se bilden):

Och ja, ni ser ju Marys reaktion också. Som tur var hann jag rycka undan ansiktet, och sen tryckte jag ner henne i vägen och vrålade igen åt henne... varpå Mary snodde runt och högg mej i handen.
Obs, jag säger inte att jag är stolt eller så, det var ju ganska osmart agerat från min sida, jag bara berättar vad som hände rakt upp och ner, och själva har ni säkert också varit rent osmart arga nån gång för den delen.
Hur som helst, med Marys tänder i handen så blev jag äntligen lite pragmatisk och tänkte att jaja, nu är hon iaf borta från Logans koppel. Sen kampade vi oss hem med Mary sittandes i min handske (som jag dock lirkat ur fingrarna ur).
Folk som bara haft hundar som viker ner sej när man blir riktigt arg på dom verkar ha otroligt svårt att öht greppa att inte alla hundar gör det (eller ja, alla hundar har väl, precis som människor, sin breaking point, men för vissa hundar ligger den långt bortom "matte blir riktigt arg och suger tag i nackskinnet och vrålar i ansiktet"). Nån sån där "ja men då blev du inte tillräckligt arg, ifall hunden blev triggad"-människa borde få låna Mary en dag...