En inte helt lyckad spårövning

Jag hade lagt ett spår som gick omväxlande genom skog och över fält/kalhyggen, mest skog, och som var c:a en kilometer långt med ganska många apporter. Mary tog alla apporter som låg i skog men bara en av dom som låg på öppen mark. Och dom hon tog i skog tog hon lite "slappt" sådär, lyfte upp apporten i munnen och visade att den låg där, men sprang sen vidare utan att ge den till mej.
Jag tror det kan vara såhär; skog är lättare än fält, för där blåser inte vittringen omkring lika mycket. Därför blir Mary lite slapp och nonchalant när hon spårar i skog. Den inställningen tar hon med sej när hon sen kommer ut på ett fält, men då missar hon apporterna eftersom hon inte klarar av att hålla sej i spåret ordentligt.
Efter denna lite misslyckade spårning ska jag bara köra pinnstigar och pinn-upplet en period, så hon åter befäster ordentligt att plocka upp pinnarna och ge dom till mej. Sen ska jag bara spåra fältspår. Och sen ska jag gradvis lägga in skog, genom att låta fältspåren svänga in i lite skogsmark, och så gradvis mer och mer skog, så kanske hon kan ta med sej noggrannheten från fältspåren in i skogen istället för tvärtom. Det är ju knappast bråttom med att spåra skog, som allra tidigast kan hon skogsspåra på tävling våren 2012.