Lydnadsträning

Jag kom på att om jag och Mary ska kunna tävla nåt i höst måste vi ju lära oss lydnadsprogrammet också. Tyvärr är det ju SÅÅÅ mycket tråkigare att träna lydnad än uppletande och spår, men men, man kommer inte ifrån det. Jag gör så att jag tränar med bara röstberöm, klappar och små frolicbitar här och var. Apporteringen körde ju ihop sej för att hon var alltför uppspelt, och även fotgåendet har varit lite väl hetsigt med plogande och sneda sättanden. Ibland har hon också galopperat upp från platsliggning. Nu säger ju iofs alla klicker-proffs att man ska fortsätta ha skitkul belöningar (läs; den skramliga och härliga metall-apporten samt kampa med kampgrejer), men lära hunden att den bara får sina belöningar om den utför momenten korrekt i korrekt sinnesstämning. Och det funkar säkert bra att tänka så om man är ett klickerproffs, men för oss vanliga dödliga klickerklantar är det nog bättre att försöka lugna ner alltihopa litegrann.
Ffa som jag tror Mary håller på att bli lite stressad överlag. När hon var liten och jätteuppvarvad blev det ju mycket bättre när vi tränade mycket sitt, platsliggning och sånt. Så lite lugna lydnadspass är nog precis vad hon behöver nu, snarare än mer uppletande... även om uppletande är mycket roligare även för mej.