tisdag 5 juli 2011

Nu ligger Pietro inne för kastration

Håll tummarna att allt går bra!
Det var iaf en väldigt gullig sköterska som tog emot oss. Hon tyckte Pietro var så söt och rar. När hon skulle leda iväg honom i veterinärens retrieverkoppel började han streta. Jag sa att det nog var för att han inte är van vid stryphalsband, han brukar ju alltid ha sele.
- Då ska jag inte strypa dej, jag bär dej istället, sa sköterskan och tog honom i famnen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

tror du kan hjälpa mig.
som när han kör dragkamp.. fick rådet av en annan hundägare att sluta köra dragkamp o det var då problemen började med bitningen. har prövat med att säga till utan resultat o jag haar vridit om nackskinnet på honom oxåmen det har inte hjälpt. vad ska jag göra o vad beror det på. är vi för inkonsekventa så han försöker ta över? han blev exakt likadan idag av glädje när jag kom o hämtade honom hos mamma efter att jag lämnat honom där en timma. försöker sätta honom i "ryggsäck" men jag gör fel för han kan bita mig även när han sitter så men vi ska gå valpkurs den 16 juli.

P.S Varför kastrera du honom?

margit sa...

Våran Linus är kastrerad också..och våran tessie..är opad också..så hon kan inte bli med kattungar...
kram!!

Jeppsson sa...

Alla hannarna kastreras eftersom det blev så jobbigt när Mary löpte sist. Och Mary är så ung, så det verkar dumt att kastrera henne. Hannarna vet jag att jag inte ska avla på, men med Mary kan jag inte säga säkert än.
En del säger att man inte ska köra dragkamp med hunden för att den blir vild och farlig då, men det är bara snack... Alla hundmänniskor som jag känner dragkampar ju med sina hundar utan problem. Med Mary så blev bitandet bättre efter att vi började göra bitövningar med henne, såhär: Först kampa med t ex ett gosedjur, som man rycker och drar i. Sen blir man helt stilla med gosedjuret. Valpen kommer att fortsätta rycka i gosedjuret ett tag, men förr eller senare tröttnar valpen om man bara sitter helt still och håller utan att rycka tillbaka. Så fort valpen har släppt, så börjar man vifta med gosedjuret igen så det blir en ny kamp-omgång. Efter ett tag lär sej valpen att när gosedjuret blir stilla, då ska man släppa, för släpper man blir det mera action. När vi övat så med Mary blev hon också mycket bättre på att inte bita oss, och om hon ändå fick för sej att ta nåt bett kunde man "frysa" och bli stilla och då släppte hon.
Delvis är ju det där med bitandet nånting som växer bort också.

Anonym sa...

tack för ditt svar. just nu känns det som ett jäteproblem med att han biter filip men det kommer väl värre saker antar jag