Pietro ska kastreras i morgon

Nu är det till slut dags för nummer tre i brödraskaran att kastreras. Sen ska det väl vara hyfsat lugnt när Mary löper nästa gång...
Vi var lite oroliga inför operationen eftersom Pietro har ett speciellt problem; han tål inte att fasta alls. För det allra mesta äter han med bra aptit, men en gång när han var ett år blev han dålig i magen (hade tuggat på ett äckligt ben han hittat utomhus) och tappade aptiten. Jag tänkte inte så mycket på det, tänkte att han får väl vara utan mat ett par dagar då tills magen ordnar upp sej. Det brukar ju funka bra på normala hundar. Men efter två dagar utan mat började Pietro bli alldeles kall i kroppen, blev slö och lealös, och han verkade helt plötsligt nära döden. Då befann han sej hos mamma och pappa som var hundvakter. Min syster Anna som var där också åkte på en ingivelse hem till en kompis som hade bröstmjölks-ersättning och lånade lite. Sen flaskmatade dom Pietro med denna, och vips började han återfå normal kroppstemperatur och normalt humör. Efter detta har det hänt ett par gånger att han inte ätit och börjat bli dålig, men det har aldrig gått lika långt eftersom vi vet hur han är nu (senast var när Mary höglöpte i våras) och kan sätta in matning direkt.
Vi var hos vetten i förra veckan för att få hela killgänget vaccinerade, och då gjordes även en stor hälsoundersökning på Pietro. Vetten lyssnade på lungor och hjärta, klämde och kände, tog blodprov och kollade levervärden, njurvärden och allehanda blodvärden. Allt var jättebra. Så nu ska han kastreras iaf. Men vi har fått lite specialinstruktioner angående operations-fasta. Ingen mat efter åtta på kvällen, men sen ge nåt kaloririkt att dricka framåt midnatt (jag har köpt lite vispgrädde som han ska få lapa i sej). Och sen mata honom så fort som möjligt när han kommer hem igen. Så ska väl förhoppningsvis allting avlöpa utan komplikationer.