lördag 28 augusti 2010

Dom stackars olyckliga rika

Såhär jobbigt är det att vara superrik - avsnitt av brittiska sci-fi-komedin Red Dwarf. Se från början, eller spola fram och se från 2:25 till 3:10 ungefär, för att komma rätt på Rimmers lilla tal och den fina sensmoralen.

Tänkte på detta när jag läste en intervju med Maria Sveland i dagens DN. Tydligen har hon skrivit en ny bok där överklassen är känslomässigt snöpt och iskall, medan arbetarklassen är härlig, glad och charmig. Hej, VM i klyschor! Eller som Alexander sa: "Titanic - samtidigt i Sverige...".

Alltså, det är klart man kan ha känslomässiga problem som överklass. Precis som man kan ha det som arbetarklass. Den enda skillnaden är väl att arbetarklassen dessutom har ekonomiska problem som överklassen inte vet vad det är för nånting. Min teori är dock att det är så himla jobbigt att tänka på att världen är orättvis och att vissa människor har mer än andra, så man försöker desperat intala sej att det inte alls är så. Man försöker desperat intala sej att världen är helt rättvis trots allt, så att den som har mer av nånting (pengar) liksom kompenseras av universum med att få mindre av annat (äkta lycka, varma känslor). Men när man skriver det rakt ut såhär så syns det vad otroligt dumt det är.

Vissa har det bättre och andra har det sämre. Face it.

2 kommentarer:

|| mannen som kan prata om hundar || sa...

Ja, det är synd om de rika... lyckligtvis är jag fattig - men samtidigt har jag allt jag kan önska mig. Och mer därtill! :)

Visst svider det att betala en massa räkningar varje månad, men samtidigt är det värt varenda krona - för jag vet att jag lägger allt på vad som är viktigt för mig :)

En dag kanske jag lyckats betala av en del av lånen och får mer pengar över att skämma bort min blivande fru med :)

Sv: Ja, visst kan man sätta den nya där, men allt lär dröja minst ett år, så fram tills dess får vi förvandla vårt hus till Alcatraz! :P

idaeklof sa...

Det är jobbigt att tänka på att världen är orättvis. Jag som "fattig student" har dåligt samvete för de som har mindre än mig, för att jag inte hjälper dem(jag mår dåligt när jag inte har kontanter så jag kan köpa situation sthml tex). Jag tror inte ens inkomst har speciellt mycket med ens psykiska välmående att göra. Kanske balansen mellan inkomst och utgift. Världen är inte rättvis, men ofta är det lättare att låtsas att den är det istället för att engagera sig i alla bekymmer tror jag. :/