tisdag 17 augusti 2010

Ett ganska o-quirky bröllop: Bilderna

(Forts på förra inlägget) Här kommer lite bilder från vårt bröllop. Om bilderna är sneda beror det på att det var lite knepigt att sitta med foto-albumet i scannern... Dom här bilderna är ju analoga från början, eftersom vi gifte oss förr i tiden innan alla hade digitalkameror.

Vi gifte oss i Sköllersta där jag växte upp. Detta pga att a) det finns en vacker kyrka från 1200-talet där, b) lättare att inkvartera kompisarna från Stockholm hos släkten på landet (alla har stora villor där), än tvärtom.
Tärnorna är mina systrar Anna och Elin, marskalk (det heter marskalk på svenska! Inte "best man"! Så det så!) är Alexanders kompis Morgan.

Dom här första korten är alltså tagna innan vigseln.


Här är vi som synes inne i kyrkan och utbyter ringar.


Och här vandrar vi ut tillsammans. Jag minns att jag, som annars har noll scenskräck, kände mej lite utstirrad under ceremonin, när man bara står där framme hur länge som helst i blickfånget för hela kyrkan... Det som känns lite konstigt är väl också att man står där helt still och tyst utan att göra nånting (för jag har som sagt noll problem med att t ex ställa mej i en talarstol).

Som tur är har man ju ryggen mot "publiken" ända tills vigseln är klar och man går ut igen. Det är förresten ytterligare en anledning att köra på den svenska traditionen där man går in tillsammans, istället för den anglosaxiska där mannen står och väntar på bruden. Förutom den tveksamma symboliken i att kvinnan går från att vara pappas till att bli mannens, så innebär ju anglosaxisk tradition att mannen måste stå där helt själv och bli utstirrad, vänd mot "publiken" och allt, tills bruden kommer fram. Handsvett nån?

Här är vi allihop på kyrktrappan: Brudpar, tärnor, marskalk, präst och diakon.

Vi fick fågelfrö kastat på oss istället för ris. Det är nämligen inte djurvänligt att kasta ris - det sväller i magen på dom stackars fåglar som äter det, och kan i värsta fall döda dom. Min duktiga djurvänliga moster hade dock tänkt på detta (själva hade vi öht inte funderat på ris-frågan innan... vi hade väl annat att tänka på antar jag).

Färden från kyrkan till festlokalen, där vi kände oss ungefär som kungen och Silvia... vi satt och vinkade med avmätta handrörelser åt alla vi passerade.

Champagne-skålning och fördrink utanför Tingsgården, och jag får välbehövlig hjälp med släpet.

Här har vi festen i "tingsgården", Sköllerstas gamla domstols-byggnad som numera är festlokal.

Tårt-uppskärning. Vi hade tårta med marsipan och nån hallonkräm under, med tårtbotten av vegan-sockerkaka.

Här uppträder kompisarna Stefan och Erik som var med i samma band, Trojtsen, som Alexander på den tiden. Jag minns inte om vi visste om det här innan... jag tror inte det. Alexander och Erik återgäldade sen med ett litet uppträdande på Stefans bröllop (han gifte sej året efter). Dom framför Trojtsens största hit "Mjölkharens bistra död". (Hm, blev det kanske lite quirk här trots allt?)

När den här bilden togs, på mej och kompisarna Annette och Anki, hade jag hunnit bli kalasfull (champagne att skåla i+vin till maten+punsch till kaffet+öl och drinkar till festen).

När jag och Alexander skulle åka taxi till hotellet i Örebro för vår bröllopsnatt så stannade chaffören till utanför mammas och pappas hus där vi hade vår packning, så vi kunde plocka upp typ tandborstar och sånt. Jag tyckte jag var jättesmart som tog med en t-shirt att ha på mej dagen efter. I mitt berusade tillstånd hade jag dock glömt att man brukar ha s k "byxor" på sej också. Nästa dag stod jag alltså där med bara bröllopsklänningen att ha på mej. Jag kommer ihåg hur jag och Alexander stod på nåt torg i Örebro, jag i bröllopsmundering och släpet slängt över armen, och väntade på skjuts ut till Sköllersta igen. *S*
Men det var ett helt underbart bröllop! :-D

10 kommentarer:

Frogprincess sa...

Kul att se bilderna.
Är klänningen lite silverfärgad, eller??? Vacker i vilket fall som helst.

Frogprincess sa...

Svar: japp, tröskan går strax bakom huset och där brukar de sitta och vakta på mus. Ronja vet jag att hon springer när det kommer traktorer, men Pucko är totalt orädd för maskiner...
Vi tar det säkra före det osäkra...

Mia sa...

*haha* underbart slut på bröllpsberättelsen eran (inte för dig då kanske men för oss som läser nu ABSOLUT)!

Fina bilder, duktigt jobbat att få dem till att inte se så gamla ut *fniss*

Min blivande fick stå o vänta på mig ... och vi hade nog inte den tanken med överlämnandet, mer att jag ville gå in med min bonus-pappa som betyder så mycket för mig och jag vet att det betydde oerhört mycket för honom.

Visst är det fantastiskt härligt att minnas tillbaka!

Anonym sa...

Så himla fint! Och kul med analoga bilder! De har verkligen en viss charm.


/Anna Svensson

idaeklof sa...

Vad roligt att se bilder på er från den tiden, och bröllopet!

idaeklof sa...

Både härligt att se gamla bilder på dig, och från ert bröllop!

charlotte sa...

va fin du var.. jättesöt

diana sa...

Vilket vackert bröllop. Verkligen fint :)

Moa sa...

Kul att du visa! Hm, jag tror aldrig jag ska gifta mig. Nej, jag bestämde mig inte för det när jag läste om ditt bröllop ;) Men förstår lixom inte grejen... Allt det där bara för att tvingas ha en ring på sig dygnet runt,hehe >_>

Ninja sa...

Det ser trevligt ut ert bröllop!