Sökrapport: Silverduk, svettmänniskor, kaninsvanshund

Jag är helt matt i skallen. Fy f-n vad varmt.

Vi var fem personer. Nebraska, Malle-Åsa, två hundbekanta till Nebraska som bor upp i norr men var på tillfälligt besök i Stockholmstrakten. Vi hade sammanlagt åtta hundar att träna. Varje hund fick ju tillbringa större delen av dagen i respektive bil, och där var det svalt. Alla bilar stod i skugga, med silverdukar och solar plexius och korsdrag. Jag har just köpt en egen silverduk till framrutan för trettio spänn på Rusta bara, skitbra. Det var betydligt svalare i bilarna än utomhus. Vi människor var konstant ute och lubbade runt i terrängen så svetten sprutade om oss.

Hundarna var: Tre mallar, två aussisar, två tollare, en tibbe. En av aussisarna var det sötaste jag sett: Ett blått och ett brunt öga, alla färger på kroppen (vit, grå, svart, brun), och en pyttesvans som svansen på en kanin.

Logan var så ivrig att han försökte tjuvstarta några gånger, och jag fick hugga tag i honom och hindra honom. Han får inte sticka iväg förrän jag säger, och måste springa där jag pekar. Det är svårt för Logan, som tycker att han kan själv, och vet bäst själv vart man ska leta. Han verkade inte riktigt fatta själv vad varmt det var och att han inte pallar hur mycket värme som helst, men jag hade sett till att göra skicken korta, och sluta medan det gick bra. När vi gick tillbaks till bilen hängde tungan som en slips på honom, men ändå ville han fortsätta, och ylade surt när han stoppades tillbaks i bilen.

Aussie nummer två var svart och vit och gjorde en nosdutt på kinden på varje figge. Väldigt gulligt.

Nu är jag tillbaks hemma och som sagt helt matt i huvudet. Jag tror nästan jag fick värmeslag. Men så är det: man ser till att hunden inte tar ut sej i värmen och att han dricker ordentligt med vatten och vilar. Själv är man ju bara människa och behöver inte tas så mycket hänsyn till, så man skubbar runt i solgasset tills man nästan svimmar. Så är det.