torsdag 5 augusti 2010

There, but for the grace of God, go I

Jag skrev häromdagen om Marcus Birro som tycker synd om. "Tycka synd om" har oftast fått en negativ klang. Som nånting lite nedlåtande. I Trollhares blogg blev det en lång Marcus Birro-diskussion, och en snubbe som jag i övrigt inte håller med gjorde iaf en bra poäng: Det kan inte vara automatiskt förnedrande att bli "synd-om-tyckt", det skulle ju vara samma sak som att man automatiskt förnedrande människor bara genom att ha empati.

Det är ju faktiskt sant. Men om nu inte synd-om-tyckande automatiskt är förnedrande, vad är det som skiljer det "goda" synd-om-tyckandet från det dåliga?

Skillnaden ligger väl i om man känner att "there, but for the grace of God, go I" när man tycker synd om, eller inte. Det är ju ett engelskt talesätt som jag inte tror har nån direkt motsvarighet på svenska... Men iaf, anta att jag träffar nån som har t ex fibromyalgi. Det har jag aldrig haft. Men jag kan ju tänka att det är rena turen att jag inte har det. Det hade lika gärna kunnat vara tvärtom, jag som hade fibro, och den andra personen som inte har det. Om jag hade haft fibro hade jag tyckt det varit jobbigt, men nu är det inte jag utan hon som har fibro, så då tycker jag synd om. Det är väl det vettiga synd-om-tyckandet, det som bara kräver att man har empati.

Anta istället att jag har nån idé om att en så stark och hälsosam person som jag aldrig skulle kunna gå ner mej i en smärt-sjukdom, och så tänker jag "stackars stackars" om dom ynkliga små individer som inte är lika starka som mej och ändå gör det. Det är ju det som är det negativa, nedlåtande synd-om-tyckandet - när man omöjligt kan föreställa sej själv i den situationen, och man tycker det är så tragiskt att inte alla är lika bra och rediga som man själv.
Nej, det är klart att folk inte tänker så medvetet. Men när folk diskuterar om andra grupper, som det är "synd om", över deras huvuden, eller när folk pratar om synd-om-grupperna på ett sätt som får dom att låta som en främmande art ungefär, över huvud taget när synd-om-gruppen beskrivs som en grupp som till skillnad från en själv inte kan fatta ordentliga beslut och inte begriper sitt eget bästa - då är det väl den uppfattningen som ligger i bakhuvudet på dom.

(När det gäller Birro kom jag dock fram till att felet han gör inte är att tycka synd om på fel sätt, utan att han bara använder diverse grupper som slagträn i en debatt. Vilket är förnedrande på ett helt annat sätt.)

Inga kommentarer: