Din hund är ingen Gandhi

Ser ni skillnaden?->
Jag och hundarna var ute på stan idag. Hundarna var hur glada som helst... måste ta in dom till city oftare, det är ju urspännande för dom med alla lukter.
På hemvägen, i t-banan, så var det trångt och mycket folk. Vi blev stående ganska nära dörrarna. Vid en station, när dörrarna öppnades, så stod en kvinna med en CC-hanne precis utanför. När nu detta stora hund-huvud dök upp "ur tomma intet" 50 cm från mina hundars ansikten så hann det bli ett kort "VOFFRROARR" innan jag makat undan dom. Men sen stod CC:n och mina hundar typ två meter ifrån varandra med slappa koppel och det var helt lugnt.
Men CC-matten tyckte tydligen att ett sekundsnabbt "VOFFRRRROARRR" var nåt att hänga upp sej på, för hon började hålla en lång föreläsning för sina vänner som också var med. Hon klagade högt och ljudligt över att "folk" vill att man ska ha stora hundar i koppel, för hennes hund var ju jättesnäll. Det kan man däremot inte säga om små hundar! Inte mindre än tre gånger hade hennes hund blivit allvarligt attackerad av små lösspringande hundar som verkligen "var ute efter att skada". Visserligen hade hennes hund aldrig gjort minsta ansats att försvara sej, så snäll var han, men om han nån gång bet tillbaks så vet man ju vad som skulle hända! Tidningsrubriker om farliga kamphundar, jojo!

Öh liksom... jag vet ju av erfarenhet att det inte är speciellt kul med lösspringande arga hundar, fanns en del sånt i Skarpnäck där vi bodde tidigare, och självklart ska alla hålla ordning på sina jyckar oavsett storlek. Men om nu hennes hund verkligen var så otroligt snäll att den bara stod som en hösäck när mini-mördar-hundarna anföll, hur svårt kan det då vara för matte själv att gå in och försvara sin hund?

Jaja. Föreläsningen rullade på. Det var liksom ingen ände på hur snäll hennes hund var. Han hade aldrig i hela sitt liv ens skällt förutom av ren glädje i lek. Jag har hört folk säga att deras hund aldrig skulle bita en människa, och så får man komma där och föreläsa och säga att vissa hundar har väldigt lång stubin, vissa hundar är väldigt lugna, vissa hundar försöker även i trängda längden att visa underkastelse istället för att bita ifrån, men gränsen går nånstans för alla hundar och överskrider man den så tar hunden till tänderna. Nånting sånt som en 100 % bit-fri hund existerar inte, lika lite som det finns en 100 % sparkfri häst eller 100 % klösfri katt - är situationen tillräckligt desperat (ur djurets synvinkel) så kan dom ta till våld. Men att säga att ens hund är så "snäll" att den aldrig ens skäller förutom av ren oförfalskad glädje, det var ju liksom snäppet värre på uppe-i-det-blå-skalan.

Grejen är att den där kvinnan inte är ensam om att ha den inställningen till sin hund... det är ju nåt man stöter på lite då och då. Kanske ffa hos ägare till hundar av raser som anses "tuffa", som i sin iver att förklara att det minsann bara är fördomar överdriver nåt enormt åt andra hållet istället.

Alltså. Det är en hund. Det är ett djur, som följer sina instinkter, och knappt har några frontallober (den del av hjärnan som är viktigast för moralen) öht. Det är inte en Gandhi i päls. Punkt.