Igår funderade jag och Alexander över om inte vissa av våra potatisplantor börjar bli färdiga att skördas. Jag grävde lite försiktigt i jorden vid den största plantan, och nog var det fina små knölar därnere. Vi sa att vi ska ta upp den till midsommar.
Inatt drömde jag att vi tog upp plantan. Men det var inte potatis som växte under jord, utan köttbitar. Plantan hade muterat på nåt sätt, och blivit en köttplanta. Nu är det så att jag tyckte kött var jättegott på den tiden jag åt det - älgstek, slottsstek, oxrullader m m hörde till mina älsklingsrätter (därmed inte sagt att jag nödvändigtvis skulle tycka så idag - vad man tycker är gott och inte påverkas ju av vilka smaker man är van vid, så jag kanske skulle tycka att det var vråläckligt med t ex slottsstek ifall jag smakade det nu för första gången på femton år. Vem vet?). Men när jag och Alexander tittade närmare på köttklumparna så upptäckte vi att det inte var vilket kött som helst. Det var fläsklägg. Gråa, fuktiga klumpar med fläsklägg. Den enda kötträtt som jag verkligen inte gillade under min tid som allätare, som serverades med rotmos och senap, och jag gillade ju själva rotmoset och senapen, men skar fläskläggen i små små små bitar och virade in dom så mycket jag kunde i det andra så jag skulle slippa smaka dom för mycket.
Äcklade kastade vi bort potatisplantan.
Förhinder följer mina planer…
1 dag sedan
2 kommentarer:
I bland blir jag förundrad över vad hjärnan hittar på när man själv sover...
Tänk vad coolt det hade varit med köttbitar på plantan - om man gillar kött, vill säga! =)
Skicka en kommentar