Upp fyra kilo i vikt!

Jag skrev lite förra sommaren om att jag skulle försöka lägga på mej några kilo... men sen blev jag matförgiftad och gick ner istället, och så tappade jag sugen. Sen dess har jag inte skrivit nåt om saken, men jag har lyckats gå upp till slut - sammanlagt fyra kilo, som jag långsamt la på mej under nästan ett års tid. Från 58 till 62.

Det finns nån myt om att vissa människor inte kan gå upp i vikt. Och så kan det väl iofs vara, om man lider av nån sjukdom som gör att kroppen inte kan ta upp näring på normalt sätt. Men anta att man faktiskt är frisk. Den mat man äter innehåller energi. När maten kommer ner i magen så utvinner kroppen den energin. Energin används sen till viss del för att hålla kroppstemperaturen uppe, celldelning, alla såna normala grundläggande kroppsfunktioner. Till viss del används den också till kroppens rörelser. Innehåller maten man äter mer energi än man gör av med på basala kroppsfunktioner och att röra sej, ja då används detta istället för att bygga mer fett och/eller muskler på kroppen - dvs man går upp i vikt.
"Hög ämnesomsättning" betyder ju bara att ens kropp använder lite mer energi än normalt för basala kroppsfunktioner. Om man har extremt hög ämnesomsättning så kan extremt mycket energi gå till detta - men det märks i så fall. Om kroppen t ex pumpar in vrålmycket energi i kroppstemperatur-systemet så blir man jättevarm, osv. Att ha vrålhög ämnesomsättning är tecken på sjukdom som t ex giftstruma, och har man det så märks det. En frisk människa, återigen, har helt enkelt inte hur hög ämnesomsättning som helst.

Att det skulle finnas friska människor som verkligen kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt går liksom på tvärs mot naturlagarna. Det skulle innebära att i dessa människors kroppar, till skillnad från överallt annat i universum, så kunde energi bara försvinna. Däremot är det ju uppenbarligen så att det finns många människor som helt ärligt tror att dom kan äta precis hur mycket som helst utan att gå upp i vikt, precis som det finns många människor som tror att det för dom är helt omöjligt att gå ner i vikt. Men det säger väl mer om individernas upplevelse än om hur deras kroppar faktiskt funkar.

Jag är en sån människa som folk brukade säga om att jag kunde äta hur mycket som helst utan att gå upp. Visst, jag har alltid ätit mycket, och jag har ändå varit smal. Det kan väl delvis förklaras med hög ämnesomsättning, delvis med att jag rört mycket på mej, inte bara genom organiserad träning utan också i vardagen. Men nu har jag alltså gått upp fyra kilo i mestadels muskler. Hur har jag då gjort det? Jo, för det första har jag styrketränat, med så tunga vikter som jag öht pallar att göra några reps på. Det är så man måste träna för att faktiskt få musklerna att växa, iaf om man av naturen inte har speciellt lätt för att få stora muskler (det är alltså inte så, vilket många tjejer fått för sej, att man kan gå till gymmet och slöträna lite, och vips så förvandlas man liksom av misstag till en kvinnlig Schwarzenegger). Och så har jag ätit. Och ätit. Och ätit. Många människor säger "jag kan inte gå upp i vikt, för jag äter precis vad jag känner för och ändå händer ingenting". Det är ju lika dumt som att säga "jag kan inte gå NER i vikt, för jag äter precis vad jag känner för och ändå händer ingenting". Om man äter precis vad man känner för så kommer man troligtvis att stanna kvar på den vikt man redan har. Man fick väl den vikten till att börja med just genom att "äta vad man känner för", så hur kan man då tro att "äta vad man känner för" skulle kunna förändra den? Ska man gå upp i vikt så måste man verkligen pressa mat. Äta oftare än man egentligen har lust med, äta mer än vad man egentligen orkar. Dag ut och dag in. Till slut går man upp.

Om man nu inte tycker att det är värt ansträngningen att gå upp i vikt, så fine. Jag tyckte det. Jag var trött på att se ut som nån liten tandpetare. Men andra människor kanske inte tycker att det är värt ansträngningen, och då struntar man förstås i det. Kom bara inte och säg att det är omöjligt att gå upp i vikt. Om det verkligen fanns människor som rent bokstavligt kunde tillföra sina kroppar hur mycket energi som helst utan att det fick nån effekt, så skulle dom ju kullkasta hela den Einsteinska fysiken... det verkar på nåt vis inte särskilt troligt.