Sök-kväll efter trauma-bilfärd

Igår skulle jag, Luss och Carro träna sök. Sist jag åkte till Luss en vardag-eftermiddag var det ganska lugnt trafikmässigt - en relativt kort sträcka bara som det tjorvade ihop sej och man fick sänka farten till typ trettio, men det flöt på nästan hela vägen. Så jag tänkte att det skulle vara ännu bättre på vägarna igårkväll, för ju närmare juli man kommer desto fler har väl gått på semester och desto glesare är det.
Det kanske var logiskt tänkt på det stora hela - men jag glömde den lilla detaljen att det är midsommar-afton idag. Och fint väder. Jag kunde börna på i full kareta ända fram till Stockholm - men när jag kom upp från södra länken sa det PANG och hela Stockholms bilbestånd kastade sej ner rakt framför mej på vägen, med kanoter på taket och båtar på släp, uppenbarligen på väg ut i skärgården eller till nåt sommarställe vid nån sjö.
Och så fick jag krypköra på ettan i kilometer efter kilometer och höll på att bli tokig.TOOOOOKIG!

Sent omsider nådde vi vår destination iaf, skogarna i Norrtälje där för tillfället billösa Carro bor. Det gick jättebra med alla hundar. Carros unga malle-skalle Sid fick kamp-belöning. Carro har kört med godis tidigare, rädd att dra upp honom för mycket, men då har han inte riktigt blivit taggad på söket. Nu var det bara full rulle rakt ut och kampa som en blådåre, skitkul tyckte Sid! Inte lika kul för mej som blev biten i handen när knas-Sid råkade ta fel på hand och kampleksak. Trots att han inte klämde till ordentligt utan släppte greppet så fort han märkte att han hade en hand i munnen så gör det ont! Jag sa till Carro att nu måste hon ringa till Ottar (nick på Aktivhund.se) och be henom skjuta hunden (Ottar sitter och tjatar om nolltolerans mot hundar som biter på ett löjligt dogmatiskt sätt...).
Chilli är som vanligt den stora figge-älskaren som måste knöla in hela grisatrynet i ens gömsle när man ligger dold och slabba ner en staff-puss rätt över ögat på en innan hon kan ta rullen i munnen. Hon tyckte i slutändan det var lite jobbigt med vädret också, men kämpade på ändå.

Logan och jag tränade likadant som förra gången. JAG fick beröm också från Carro och Luss för att jag sent omsider blivit självgående i söket och kan tänka själv när det gäller vad jag och Logan behöver träna på, är inte längre beroende av att ha nån erfaren sök-människa som "instruktör". Vid ett tillfälle så var Logan på väg att dra åt helt fel håll in i skogen. Som vanligt var jag lite seg och tänkte först att han kanske bara tog en annan väg till figgen, men sen ropade jag iaf. När han inte lyssnade så älgade jag efter honom över stock och sten och hojtade till rejält STOPP!. Logan stannade och vi gjorde om. Det där är iaf nåt jag lärt mej - om Logan inte lyssnar på inkallning så ska man rusa efter honom. Han har lärt sej att låta sej fångas när jag jagar honom, snarare än att springa undan, och om inte inkallning funkar så funkar ändå detta. Man har liksom ytterligare en grej att ta till då. (Obs, detta är inte menat som ett allmänt tips. Jag menar inte att ge rådet "jaga efter hunden om den inte kommer när du ropar" till hundägare sådär i allmänhet. Jag bara beskriver hur det är med mej och Logan.)Sista skicket, efter att jag fått springa efter och hämta honom, så var han först väldigt inställd på att åter dra iväg på egna turer. Jag fick hålla honom ganska länge och vänta, innan jag till slut såg att han kollade vart jag pekade, och var uppmärksam på vart jag tyckte att han skulle springa. Och då släppte jag honom. Detta är verkligen nåt nyttigt som jag lärt mej - att se på hunden om han tar in mina riktnings-anvisningar eller inte, och kunna vänta med att släppa honom tills han gör det.

Ja ännu är jag knappast nån super-hundförare, men det går ändå framåt hela tiden. Det finns hopp även för Dvärghundspossen. ;-)