Undanstoppade tysta gossar

Tillbaks efter lite tidsbrist-framkallad bloggtorka. I lördags åkte jag, maken, syrran, svågern och hela djurparken till mammas sextioårs-fest. Det var meningen att vovvarna skulle ha stannat hemma tillsammans med två kompisar till oss, som skulle fly den hysteriska rojalistiska yran ut till vår lilla skogsglänta. Vissa extremt oförutsedda händelser gjorde att denna plan sprack i sista minuten. Så gossarna fick hänga med till Närke.
Men faktum är att dom var hur snälla som helst. Dom blev undanstoppade på gästrummet, och fick sen sitta där hela dagen och kvällen, med avbrott för några promenader, samt för besök av festens barn (och det gick jättebra så länge det var max tre barn - när fler barn än så ville tränga sej in och hälsa sa Bisse ifrån och så var det med det).
Tidigare har gossarna fört väsen om man förväntat sej att dom bara ska sitta på gästrummet, men nu var dom tysta som små änglar... Mamma var helt förbluffad och berömde dom c:a tusen gånger under kvällens lopp.
Kanske är det för att vi tidigare ändå låtit hundarna vara med av och till, och då kanske det blir mer stressande för dom att sen inte få vara med under större delen av kvällen. Nu blev dom liksom instoppade på gästrummet direkt och fick konsekvent sitta där.
Bissen lyckades dock, vid tre tillfällen, göra en rusning för bottenvåningen och kattmaten. Som max fick han i sej tre tuggor innan vi hystade iväg honom igen.

Men ett dygn är nog max för ett sånt här arrangemang. Nästa morgon när vi vaknade var hundarna redigt rastlösa och hoppade i sängarna. Då gick jag en hyfsat rejäl promenad med dom, och sen var det ju dags att åka hem igen. Kul iaf att veta att det funkar över en dag och en kväll att ha dom instängda sådär.