Lång utflykt för Mary

Idag var vi och hälsade på min kusin Jenny och hennes man i Köping. Kusin Pär med fru liksom mina systrar och en svåger var där också, en riktig släktträff. Dom vuxna hundarna fick en promenad på 1,5 h innan vi åkte, sen fick dom sitta själva åtta timmar... inte idealiskt, men jag tycker inte det gör så mycket (och hundarna verkar inte lida) om det händer nån enstaka gång. Mary fick följa med. Grejen är att kusin Jenny har en gammal boxer-hanne, Pollux, inte sådär överförtjust i andra vuxna hannar, och den känslan delas ju dessutom av våra egna gossar. Men valpar går bra.

Syster Elin, svåger Johan, jag, Alexander och Mary åkte allesammans dit i vår bil. (Sen stannade Elin och Johan kvar när vi åkte hem igen på kvällen till våra gossar, för att ta tåget hem nästa dag.) På ditvägen turades Elin och Johan om att köra medan jag och Alexander satt bak. Mary verkade helt lugn, ända tills hon plötsligt och utan förvarning spydde i mitt knä. Två spyor till hann det bli på vägen... uppenbarligen åksjuka, men det konstiga var att hon verkade så normal emellan. Som tur var hade vi av en slump både en rulle plastpåsar och en packe näsdukar till hands, så det blev ingen större katastrof (jag kan också konstatera att valp-spyor knappt luktar nånting jämfört med den mänskliga varianten...).

Väl framme fick Pollux och Mary först mötas utomhus, på neutral mark. Pollux sträckte upp sej lite och blängde på Mary som fick ödmjuka sej, men sen lekte dom lite och det var lugnt. Dock märktes det på hela besöket att Mary var aningens intimidated av den stooooora Pollux. Hon var så lugn och belevad, och Jenny tyckte det var en fantastiskt snäll valp jämfört med hur Pollux och tidigare boxrar röjt runt som valpar... hon skulle bara se Mary hemma! Alla blev verkligen helt förtrollade av Marys enorma gullighet. Det blev inte en enda kissolycka inomhus heller... fast enda sättet att få henne att kissa utomhus var att sätta på henne koppel och hålla i henne så hon inte kunde springa omkring så mycket. Annars brukar ju hundar tycka det känns lättare att kissa när dom är lösa, men Mary ville bara springa runt runt och kolla på allting och lukta på allting när hon var lös, och glömde helt bort att gå på toa.

När besöket närmade sej sitt slut så hade Mary kommit över sin enorma respekt för Pollux litegrann, och började hoppa omkring honom på bakbenen och dutta honom med tassarna för att få igång honom på bus. Men då var det dags att åka hem. Alexander satt i baksätet med Mary med en hel toarulle som vi fått med oss, beredd på nya kräkattacker... men hon sov som en stock, helt däckad.