Vilken översvämning!

Jag och dom vuxna vovvarna skulle gå på promenad. Alexander hade varnat mej för att ta vägen genom skogen österut, för det var tydligen rena översvämningen. Så jag testade att gå västerut. Det gick bra först, när jag gick på en lite högre väg. Jag hade tänkt ut en runda som jag trodde skulle vara okej ler- och vatten-mässigt. Men ett parti som vi kom till några kilometer hemifrån var verkligen helt översvämmat! Det var c:a en decimeter vatten över hela marken. Bara att vada på! Grusvägen hade förvandlats till en sjöbotten... den hade fått samma veckade struktur som man kan se under vattnet vid en sandstrand, som kommer sej av att vågorna slår fram och tillbaka. Logan är ju oberörd av kyla och väta, hans underull är vattentät. Bissen vadade på, blev lite nedkyld, men torkade och blev varm igen ganska fort efter att vi passerat vatten-området. Pietro bar jag förbi det värsta, men han lyckades ändå blöta ner sina skor helt och hållet... han fick gå barfota istället, men fick förstås köldkramp i fötterna nästan direkt. Inte mycket annat att göra än att stoppa ner lilla Paris-Hilton-hunden innanför jackan!
Jag var bra trött när vi kom hem igen... Pietro må vara liten, men efter ett par kilometer kändes det lite tungt (för att inte tala om svettigt!) med 4,5 kilo italienare på bröstet, plus att det blir jobbigt för benmusklerna att klafsa fram i blötsnö halva sträckan.
Nu sover hela gänget tillsammans med nattjobbande husse medan brasan går varm i kaminen!