Såhär såg det ut häromdagen på hundpromenaden:

Jag var ute med bara dom vuxna hundarna. En kort sträcka var det så mycket snö att det gick upp till midjan på mej. Jag fick ta småkillarna på armarna och pulsa på, medan Logan "simmade". Logan blir ju vråltrött förstås, men jag får faktiskt också en hel del mjölksyra i biceps av att gå med småkillarna sådär. Bisse väger iaf sex kilo och Pietro fyra och ett halvt, vilket inte är nåt speciellt att lyfta, men rätt jobbigt att gå och hålla... och hålla... och hålla... med böjda armar.

Mary Marvel, numera oftast kallad Dunder-Bebisen här hemma, fick följa med husse och matte en sväng till stan sen för att hälsa på Alexanders mamma och hennes man som var i stan över dagen. Eller Marys farmor, som vi säger i den här släkten. Dom blev verkligen helt förtrollade av hennes gullighet. Mary var väldigt nyfiken på alla lukter och alla människor och andra hundar runt Sergels torg-riksdagshuset-Västerlånggatan, men inte överdrivet uppvarvad, och absolut inte nervös över nånting. Hon knatade runt med rätt hög svans, och gullade som sjutton med "farmor" som blev helt kär i henne. När Farmor skulle pussa henne rätt på nosen ville dock Mary bita henne i nästippen. Så jag och Alexander fick order om att öva nos-pussar med henne, så Farmor kan pussa loss som hon vill nästa gång hon träffar Mary... *S*